[et_pb_section fb_built=”1″ _builder_version=”4.16″ global_colors_info=”{}”][et_pb_row column_structure=”1_3,1_3,1_3″ _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][et_pb_image src=”https:\/\/marinkamraterna.se\/goteborg\/wp-content\/uploads\/sites\/15\/2026\/02\/th.jpg” title_text=”Th” _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][\/et_pb_image][\/et_pb_column][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][et_pb_image src=”https:\/\/marinkamraterna.se\/goteborg\/wp-content\/uploads\/sites\/15\/2026\/02\/th-1.jpg” title_text=”Th (1)” _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][\/et_pb_image][\/et_pb_column][et_pb_column type=”1_3″ _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][et_pb_image src=”https:\/\/marinkamraterna.se\/goteborg\/wp-content\/uploads\/sites\/15\/2026\/02\/england-stormvejr-ombord-paa-sejlskib-ved-kap-horn-fotokort-no-0145.jpg” title_text=”England Stormvejr Ombord Paa Sejlskib Ved Kap Horn Fotokort No 0145″ _builder_version=”4.27.5″ _module_preset=”default” global_colors_info=”{}”][\/et_pb_image][\/et_pb_column][\/et_pb_row][et_pb_row _builder_version=”4.16″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat” global_colors_info=”{}”][et_pb_column type=”4_4″ _builder_version=”4.16″ custom_padding=”|||” global_colors_info=”{}” custom_padding__hover=”|||”][et_pb_text _builder_version=”4.27.5″ background_size=”initial” background_position=”top_left” background_repeat=”repeat” global_colors_info=”{}”]<\/p>\n
1. Sj\u00f6kapten Gustav Bagge, f\u00f6dd den 17\/11 1885, tillh\u00f6rde en gammal Bohusl\u00e4ndsk sl\u00e4kt.<\/p>\n
Tidigare generationer best\u00e5r av b\u00f6nder, \u00e4mbetsm\u00e4n och sj\u00f6farare. Av de mera k\u00e4nda \u00e4r Jacob Bagge, som k\u00e4mpade v\u00e4l emot danskarna och en g\u00e5ng simmade sig till r\u00e4ddning \u00f6ver sundet mellan \u00d6cker\u00f6 och H\u00f6n\u00f6, d\u00e4r han h\u00e5llit sig g\u00f6md p\u00e5 en klipphylla. Hans sv\u00e4rd finns \u00e4nnu bevarat i \u00d6cker\u00f6 gamla kyrka.<\/p>\n
Prosten Fredrik Bagge, som levde mellan \u00e5ren 1646 och 1713, hade sin f\u00f6rsamling i Marstrand. N\u00e4r Marstrand er\u00f6vrades fick Fredrik Bagge order av er\u00f6vrarkommendanten att l\u00e4sa f\u00f6rb\u00f6n f\u00f6r fiendens trupper. Han nekade till detta och d\u00f6mdes till d\u00f6den och sattes p\u00e5 Fredrikstens f\u00e4stning i Halden, varifr\u00e5n han dock sedermera sl\u00e4pptes.<\/p>\n
Han erbj\u00f6ds en h\u00f6gre befattning av konungen, men avb\u00f6jde och \u00e5terv\u00e4nde till sin f\u00f6rsamling. En sten med hans namn finns inmurad i v\u00e4ggen i
Marstrands kyrka.<\/p>\n
I Gustav Bagges hem finns m\u00e5nga minnen fr\u00e5n den gamla sl\u00e4kten, och sj\u00e4lv har Gustav m\u00e5nga minnen fr\u00e5n ett l\u00e5ngt och rikt sj\u00f6mansliv.<\/p>\n
Gustav ber\u00e4ttar sj\u00e4lv om ett:
Barkskeppet Trefolium av G\u00f6teborg m\u00e4tte 900 ton dwt. Vi hade 4 man akter: bef\u00e4lhavaren, 2 styrm\u00e4n och steward. Timmerman, segelmakare,
2 matroser, 3 l\u00e4ttmatroser f\u00f6rut. Inalles 11 man. Sj\u00e4lv var jag p\u00e5m\u00f6nstrad som l\u00e4ttmatros.<\/p>\n
S\u00f6ndagen de 22 januari 1905 var en solig, gnistrande vinterdag, d\u00e5 vi l\u00e4mnade G\u00f6teborg. Lasten bestod av styckegods, cement, j\u00e4rn, t\u00e4ndstickor m.m.<\/p>\n
Vi var f\u00f6rt\u00f6jda vid bojarna vid Wettergrens, men f\u00f6rhalade till P\u00f6lsebo bojar. D\u00e4r f\u00f6retogs justering av kompasserna av d\u00e5varande chefen f\u00f6r navigationsskolan, kapten Backman, varefter vi bogserades utanf\u00f6r Vinga och sl\u00e4pptes.<\/p>\n
Vinden var laber och vi l\u00e5g v\u00e4ster\u00f6ver.<\/p>\n
P\u00e5 m\u00e5ndagen f\u00f6rs\u00e4mrades v\u00e4dret och p\u00e5 tisdagen varskodde utkiken, som satt p\u00e5 fockr\u00e5n, ”blinkfyr f\u00f6rut om babord” och n\u00e4r bef\u00e4let orienterat sig befanns det vara Horns rev.<\/p>\n
Vi hade tidigare kl\u00e4tt av henne, s\u00e5 att hon l\u00e5g f\u00f6r sm\u00e5 segel, men nu fick vi kl\u00e4 p\u00e5 henne s\u00e5 mycket hon kunde b\u00e4ra f\u00f6r att segla oss klara och hon kom upp i 15 knop. Annars var hon d\u00e5lig p\u00e5 kryssen, d\u00e5 hon l\u00e5g f\u00f6r l\u00e5ngt ifr\u00e5n vind.<\/p>\n
Vi hade att g\u00f6ra 17 dygn till Lissard. Det var ber\u00e4knat att vi skulle n\u00e5 East London p\u00e5 60 dygn, men p\u00e5 natten lades fartyget ut\u00f6ver f\u00f6r att inv\u00e4nta dagningen, med p\u00e5f\u00f6ljd att vi drev, s\u00e5 att det tog oss tre veckor att komma upp igen. Inalles 87 dygn fr\u00e5n G\u00f6teborg till East London, som ligger vid Buffalo Rivers mynning i Kapprovinsen i Sydafrika.<\/p>\n
Fr\u00e5n East London seglade vi till Bangkok i d\u00e5varande Siam.<\/p>\n
I Bangkok, som ligger vid floden Menam, lastade vi teak, men vi kunde inte lasta mer \u00e4n till 13 fot, eftersom det var f\u00f6r grunt.<\/p>\n
Vi m\u00e5ste d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rhala till en \u00f6 l\u00e4ngre ner, som heter Kosichang.<\/p>\n
D\u00e4r tog vi in resten och allt lastades f\u00f6r hand. Vi anv\u00e4nde en reserv-spira med en wirejina och den gick till kapstan och d\u00e4r satt en tre fyra siameser och h\u00f6ll igen och de andra gick i g\u00e5ngspelet och drev p\u00e5.<\/p>\n
Under tiden vi l\u00e5g d\u00e4rnere p\u00e5gick unionskrisen h\u00e4r hemma. Intill oss l\u00e5g ocks\u00e5 tre norska fartyg och
ett svenskt, n\u00e4mligen barken Halvar av Helsingborg.<\/p>\n
En dag slog norskarna sig samman och skulle ombord och prygla ”lusesvenskarna”. Vi hade ju det friaste d\u00e4cket ombord p\u00e5 Trefolium, d\u00e5 vi bara hade k\u00f6ket p\u00e5 d\u00e4ck, s\u00e5 d\u00e4r blev drabbningsplatsen.<\/p>\n
N\u00e4r folket ombord p\u00e5 Halvar s\u00e5g det h\u00e4r spektaklet, s\u00e5 kom dom roende, fr\u00e5n bef\u00e4lhavaren till yngste man ombord. D\u00e5 fick norskarna k\u00e4nna p\u00e5 ”lusesvenskarna” ordentligt.<\/p>\n
N\u00e4r vi var f\u00e4rdiglastade och f\u00e5tt ombord de sista bitarna, som bestod av tv\u00e5, f\u00f6rhand s\u00e5gade fyrkantstockar, vardera v\u00e4gande 8 ton, och surrat dessas p\u00e5 vardera sidan om storluckan, \/ var och en kan f\u00f6rst\u00e5 vad som skulle h\u00e4nt om dessa kommit loss under storm\/, d\u00e5 kom norskarna ombord och hj\u00e4lpte till att hiva upp ankaret!<\/p>\n
Vi hade f\u00e4rsk mat varje s\u00f6ndag. Ombord fanns levande h\u00f6ns och ankor. Jag var sj\u00e4lv med iland och h\u00e4mtade tre sm\u00e5 svarta grisar i Bangkok. Den ena ville inte v\u00e4xa. Det var bara \u00f6ronen som blev st\u00f6rre och st\u00f6rre. Den blev hela bes\u00e4ttningens ”kelgris”. Alla daltade med den och n\u00e4r den till slut hamnade p\u00e5 middagsbordet var det ingen som \u00e5t. Man k\u00e4nde sig som en kannibal, som skulle \u00e4ta en gammal v\u00e4n, s\u00e5 kocken fick l\u00e5ta alltihop g\u00e5 i sj\u00f6n.<\/p>\n
P\u00e5 hemresan var v\u00e4dret stundom mycket h\u00e5rt, och vi anl\u00e4nde Azorerna, d\u00e4r vi l\u00e5g i tre dygn och h\u00e4r fick vi order att g\u00e5 till Greenock vid Port of Glasgow.<\/p>\n
D\u00e4r tog resan slut f\u00f6r min del, d\u00e5 jag skulle resa hem och fullg\u00f6ra min v\u00e4rnplikt. – Kanske f\u00e5r jag tillf\u00e4lle att vid en senare tidpunkt ber\u00e4tta om andra h\u00e4ndelser fr\u00e5n mitt liv till sj\u00f6ss och delge mina v\u00e4nner i Flottans M\u00e4n mina erfarenheter.<\/p>\n
Med h\u00e4lsningar
Gustav Bagge.<\/p>\n
Det handlar om en sj\u00f6man, en riktig sj\u00f6man fr\u00e5n Brantevik.<\/em><\/p>\n <\/p>\n
\n2. Tv\u00e5 g\u00e5nger torpederad.
av G.A. Melander<\/h4>\nFredagen den 21 mars 1941 avgick fartyget Liguria i kustkonvojfr\u00e5n Dunston, England med full last av kol och destinerat till Las Palmas. Det var 26 mans bes\u00e4ttning.
11 var svenskar och resten var av blandade nationaliteter<\/h4>\nL\u00f6rdagen de 22 mars anl\u00e4nde vi till Methil redd f\u00f6r att ansluta oss till en st\u00f6rre kustkonvoj. Tisdagen den 25 mars kl.0900 p\u00e5 f\u00f6rmiddagen anl\u00e4nde vi och ytterligare n\u00e5gra fartyg ur konvojen till en liten men v\u00e4l skyddad hamn cirka 40 mil syd om Cape Wrath i Skottland. N\u00e4sta dag kl. 0400 p\u00e5 morgonen l\u00e4ttade vi ankar och fortsatte resan tillsammans med ett femtontal andra fartyg. Komna n\u00e5gra mil ut fr\u00e5n kusten siktades en annan konvoj som kom s\u00f6derifr\u00e5n. Konvojen f\u00f6ll in bland v\u00e5ra fartyg s\u00e5 till slut var atlantkonvojens trettio fartyg helt samlad. Eskorten bestod av fyra jagare och tv\u00e5 korvetter.<\/h4>\n
Resan fortsatte norr om Hebriderna och konvojen styrde sedan s\u00e5 att den h\u00f6ll sig p\u00e5 omkring lat. N 60 gr. Ingenting anm\u00e4rkningsv\u00e4rt intr\u00e4ffade men engelska spaningsplan kretsade \u00f6ver oss de tv\u00e5 f\u00f6rsta dagarna. V\u00e4dret var kallt med nordostlig vind.<\/h4>\n
L\u00f6rdagen den 29 mars kl.0800 signalerade ledarfartyget att konvojen skulle uppl\u00f6sas. D\u00e5 befann vi oss p\u00e5 lat. N 60gr.20′ och long. 23gr 50′.<\/h4>\n
Vid avg\u00e5ngen fr\u00e5n sista hamnen fick varje bef\u00e4lhavare flera hemliga instruktionsbrev av Naval Control Service som endast fick \u00f6ppnas n\u00e4r konvojen skulle uppl\u00f6sas eller om man r\u00e5kade ut f\u00f6r n\u00e5gon ub\u00e5tsattack under resan. I de hemliga skrivelserna angavs kurser etc. f\u00f6r att fullf\u00f6lja resan eller till ny m\u00f6tesplats. S\u00e4rskilt uppmanades bef\u00e4lhavarna att i m\u00f6jligaste m\u00e5n f\u00f6lja instruktionerna. Engelsm\u00e4nnen hade spanings- och patrullverksamhet l\u00e4ngs dessa router om fartygen skulle bli utsatta f\u00f6r attack eller beh\u00f6vde annan hj\u00e4lp. Efter konvojens uppl\u00f6sning styrdes i enlighet med instruktionerna. Efter n\u00e5gra timmar var vi utom synh\u00e5ll f\u00f6r de \u00f6vriga fartygen.<\/h4>\n
Kvart \u00f6ver sex p\u00e5 kv\u00e4llen p\u00e5 lat.N59\u00b0. och long.W27\u00b0.30′ tr\u00e4ffades fartyget utan f\u00f6reg\u00e5ende varning av en torped som tog om babord i treans lastrum. Tr\u00e4luckor, sk\u00e4rstockar och \u00e4ven en del av salongshuset, bryggorna och husen d\u00e4r fl\u00f6g i luften. F\u00f6rste styrman Svedenborn, som befann sig p\u00e5 taket av telegrafisthytten d\u00e4r han h\u00f6ll utkik, kastades \u00f6verbord och mannen vid rodret, l\u00e4ttmatrosen Arne Johansson d\u00f6dades omedelbart.<\/h4>\n
Jag stod p\u00e5 undre bryggan om styrbord n\u00e4r explosionen intr\u00e4ffade. Jag f\u00f6rlorade f\u00f6r n\u00e5gra sekunder alldeles fattningen p\u00e5 grund av den oerh\u00f6rt skarpa metalliska knallen som gjorde mig yr i huvudet. Jag s\u00e5g att allting v\u00e4ndes upp och ner och strax d\u00e4rp\u00e5 l\u00e5g jag i vattnet och s\u00e5g hela fartygets f\u00f6rd\u00e4ck, precis som ett snett tak \u00f6ver mig. D\u00e4refter drogs jag under vattenytan d\u00e4r jag k\u00e4nde att jag tr\u00e4ffades av f\u00f6rem\u00e5l som kom farande emot mig. Jag f\u00f6rstod nu att jag s\u00f6gs ned med det sjunkande fartyget och arbetade s\u00e5 mycket jag kunde f\u00f6r att n\u00e5 vattenytan igen. Det tog l\u00e5ng tid och jag fick i mig mycket vatten.<\/h4>\n
Till slut m\u00e4rkte jag att jag n\u00e5tt vattenytan igen och till all lycka uppt\u00e4ckte jag en tr\u00e4lucka som fl\u00f6t n\u00e4ra intill mig. Jag kl\u00e4ngde mig fast p\u00e5 den men jag var mycket utmattad. Blodet str\u00f6mmade \u00f6ver ansiktet fr\u00e5n ett s\u00e5r i pannan och vid v\u00e4nstra \u00f6gat. Jag kunde inte se l\u00e5ngt men h\u00f6rde n\u00f6drop runt omkring mig. Jag b\u00f6rjade k\u00e4nna sm\u00e4rtor i v\u00e4nstra sidan och kunde inte r\u00f6ra min v\u00e4nstra arm. Jag blev ocks\u00e5 svag av det iskalla vattnet s\u00e5 jag t\u00e4nkte att nu \u00e4r det slut, eftersom jag ocks\u00e5 hade sv\u00e5rt f\u00f6r att h\u00e5lla mig kvar p\u00e5 luckan.<\/h4>\n
Men s\u00e5 h\u00f6rde jag r\u00f6ster alldeles intill mig och k\u00e4nde att n\u00e5gon fattade tag i mig. Det var andre styrman Magnusson och l\u00e4ttmatros J\u00f6nsson som r\u00e4ddat sig i fartygets motorb\u00e5t som de fann flytande efter fartygets kantring och de paddlade nu omkring och r\u00e4ddade flera av oss.<\/h4>\n
Jag uppt\u00e4ckte en av fartygets tv\u00e5 flottar som l\u00e5g ett stycke ifr\u00e5n oss och jag f\u00f6rdes dit. Flotten blev v\u00e5r r\u00e4ddning eftersom Liguria kantrade och sj\u00f6nk. P\u00e5 mindre \u00e4n en minut drogs b\u00e5da livb\u00e5tarna ned i djupet. Tre man hade visserligen hunnit upp p\u00e5 b\u00e5td\u00e4cket f\u00f6r att fira styrbords livb\u00e5t, men de kastades f\u00f6rst mot skorstenen och sen \u00f6verbord, En av dem blev r\u00e4ddad. Det var telegrafisten. F\u00f6rliga flotten, som hade sin plats p\u00e5 tv\u00e5ans lucka, spr\u00e4ngdes s\u00f6nder vid torpederingen. P\u00e5 flotten befann sig ett flertal av bes\u00e4ttningen som lyckats r\u00e4dda sig, men n\u00f6dropen h\u00f6rdes fortfarande avl\u00e4gset i den h\u00f6ga sj\u00f6n och dyningen. Andre styrman och l\u00e4ttmatros J\u00f6nsson gav sig iv\u00e4g i den lilla b\u00e5ten f\u00f6r att \u00e4ven r\u00e4dda dessa. De lyckades och \u00e5terkom med f\u00f6rste styrman och stewarden, som de funnit flytande p\u00e5 plankor. F\u00f6rste styrman var sv\u00e5rt skadad. Ena benet var avbrutet nedanf\u00f6r kn\u00e4et.<\/h4>\n
N\u00f6dropen upph\u00f6rde och n\u00e4r vi r\u00e4knade de \u00f6verlevande var tretton man r\u00e4ddade och tretton f\u00f6rsvunna.<\/h4>\n
Enligt andre styrman hade ub\u00e5ten g\u00e5tt upp i \u00f6vervattensl\u00e4ge efter torpederingen och styrman s\u00e5g folket st\u00e5 d\u00e4r ombord och betrakta m\u00e4nnen som l\u00e5g i vattnet. Ub\u00e5ten styrde bort utan att hj\u00e4lpa och vi fick aldrig veta dess nationalitet. – F\u00f6rsta natten p\u00e5 flotten blev l\u00e5ng och sv\u00e5r Vi var ju alla genomv\u00e5ta och fr\u00f6s hemskt. Temperaturen var blott en eller tv\u00e5 plusgrader och det var st\u00e4ndig \u00f6verspolning och hagelbyar. Vi hyste heller inget hopp om r\u00e4ddning s\u00e5 l\u00e5ngt ute p\u00e5 Atlanten i dessa tider, d\u00e5 sj\u00f6farten var s\u00e5 begr\u00e4nsad. Jag m\u00e4rkte det p\u00e5 m\u00e4nnen, men inte ett ord yttrades. F\u00f6r \u00f6vrigt f\u00f6rekom inga som helst klagom\u00e5l. Det var ju krig och alla visste p\u00e5 f\u00f6rhand vad vi eventuellt kunde r\u00e5ka ut f\u00f6r.<\/h4>\n
Av de kl\u00e4der som fanns ombord p\u00e5 flotten var oljerockarna av stort v\u00e4rde, s\u00e5 l\u00e5ngt de r\u00e4ckte till. En del blev ju utan. Filtarna och tr\u00f6jorna blev v\u00e5ta, s\u00e5 dessa blev till mindre nytta. Det fanns ocks\u00e5 n\u00e5gra M\u00f6rners livdr\u00e4kter p\u00e5 flotten, men de var stora och klumpiga och sv\u00e5ra att r\u00f6ra sig i. Ombord hade varje man sin dr\u00e4kt men man hade dem og\u00e4rna p\u00e5 sig och olyckligt nog gick fartyget under s\u00e5 fort att ingen fick tid att ta dr\u00e4kten p\u00e5 sig.<\/h4>\n
P\u00e5 morgonen den 30 mars var vi s\u00e5 genomfrusna att vi tyckte vi var i behov av n\u00e5got varmt. Kaffe kokades i motorb\u00e5ten. En del drack, andra inte, de var f\u00f6r medtagna. Vattenf\u00f6rr\u00e5det i flotten utgjordes av tv\u00e5 kaggar om femton liter vardera .. Detta kunde inte r\u00e4cka s\u00e5 l\u00e4nge och jag sj\u00e4lv var of\u00f6rm\u00f6gen att h\u00e5lla uppsikt \u00f6ver dem s\u00e5 att det inte sl\u00f6sades. Jag kunde knappast se f\u00f6r att blodet hade stelnat i ansiktet och \u00f6gonen. Hela kroppen var \u00f6m och under natten hade jag delvis legat i vatten, s\u00e5 jag ins\u00e5g att jag inte kunde h\u00e4rda ut l\u00e4nge p\u00e5 flotten. Jag bytte plats i motorb\u00e5ten med en eldare, som inte var skadad. Jag lade mig p\u00e5 botten av b\u00e5ten och l\u00e5g d\u00e4r tills vi blev r\u00e4ddade. Motorb\u00e5ten l\u00e4ckte rej\u00e4lt av de skador den fick n\u00e4r den kom i vattnet. Natt och dag turades andre styrman och l\u00e4ttmatros J\u00f6nsson om att h\u00e5lla den l\u00e4ns. Den lilla b\u00e5ten tog ocks\u00e5 m\u00e5nga sj\u00f6ar \u00f6ver sig Till en b\u00f6rjan var vi fastgjorda vid flotten men detta kunde inte forts\u00e4tta, d\u00e5 flotten och b\u00e5ten h\u00f6gg mot varandra och det var risk att b\u00e5da skulle bli s\u00f6nderslagna. – Vi gjorde loss och \u00f6det fick sedan avg\u00f6ra om vi kom f\u00f6r l\u00e5ngt ifr\u00e5n varandra. Vi hade tur. Under hela tiden drev vi inte l\u00e4ngre bort fr\u00e5n varandra \u00e4n vi kunde uppt\u00e4cka flotten p\u00e5 ett par mils avst\u00e5nd n\u00e4r vi befann oss p\u00e5 toppen av en dyning.<\/h4>\n
Vi gjorde dock vad vi kunde f\u00f6r att beh\u00e5lla varandra i sikte och detta med ber\u00e4kning att flotten var l\u00e4ttare att uppt\u00e4cka av fartyg vid en eventuell r\u00e4ddning.<\/h4>\n
Detta visade sig sedermera ocks\u00e5 vara riktigt. \u00c5ngaren som r\u00e4ddade oss hade bara sett flotten. Men bef\u00e4let p\u00e5 \u00e5ngaren blev varskott av de r\u00e4ddade att en liten b\u00e5t skulle finnas i n\u00e4rheten.<\/h4>\n
Ett par dagar efter det att b\u00e5ten och flotten l\u00f6sgjorts fr\u00e5n varandra kom vi i n\u00e4rheten av flotten igen och d\u00e5 fick j ag veta att f\u00f6rste styrman och tredje maskinisten, som var dansk, hade avlidit. De l\u00e5g d\u00f6da en morgon och ett dygn senare s\u00e4nktes de i havet.<\/h4>\n
F\u00f6rste styrman var sv\u00e5rt skadad, s\u00e5 han kunde inte leva l\u00e4nge i kylan. Han var dock tapper och en dag s\u00e5g vi honom h\u00e5lla sig uppr\u00e4tt i flotten och ordna med t\u00e4ltningen som bl\u00e5st ned och som han f\u00f6rb\u00e4ttrade. Tredje maskinisten var en ung, kraftig man som visade sig mycket nedst\u00e4md till sinnet och fr\u00f6s oerh\u00f6rt. Han var tunnkl\u00e4dd, s\u00e5 d\u00f6den f\u00f6rorsakades nog av kylan f\u00f6r han var f\u00f6r \u00f6vrigt inte skadad.<\/h4>\n
Dricksvattnet tog slut efter tv\u00e5 dygn och t\u00f6rsten b\u00f6rjade g\u00f6ra sig allm\u00e4nt g\u00e4llande. Mat fanns men n\u00e5gon hunger tror jag inte n\u00e5gon k\u00e4nde. D\u00e4remot t\u00f6rst, och jag tror att den som lider av sv\u00e5r t\u00f6rst s\u00e4llan k\u00e4nner hunger. T\u00f6rsten var olidligt sv\u00e5r, orsakad av allt saltvatten som n\u00e5gra av oss svalt d\u00e5 vi l\u00e5g i vattnet. Vi b\u00f6rjade f\u00f6rlora k\u00e4nseln i f\u00f6tterna och dessa b\u00f6rjade svullna .. Jag hade f\u00f6rlorat mina st\u00f6vlar n\u00e4r jag var under vattnet d\u00e5 fartyget sj\u00f6nk.<\/h4>\n
Vi beh\u00f6vde dricksvatten. En del av m\u00e4nnen (h\u00f6rde jag senare) b\u00f6rjade dricka sj\u00f6vatten i smyg och andre maskinisten Nygaard, han var norsk, fick plikta med livet f\u00f6r det. Han avled ombord i \u00e5ngaren som r\u00e4ddade oss. Jag var mycket d\u00e5lig f\u00f6r \u00f6vrigt men t\u00f6rstens verkningar var v\u00e4rre \u00e4n allting annat. Vi s\u00e5g hagelbyar l\u00e5ngt borta vid horisonten, vilka vi f\u00f6rhoppningsfullt t\u00e4nkte skulle komma \u00f6ver oss. Det som kom var f\u00f6r litet hagel f\u00f6r att ge oss n\u00e5gon svalka att r\u00e4kna med. Men vi var mycket noga med att f\u00e5 i munnen det lilla som kom.<\/h4>\n
Under f\u00f6rmiddagen den 4 april uppt\u00e4ckte andre styrman en \u00e5ngare vid horisonten som st\u00e4vade mot oss. Till en b\u00f6rjan trodde jag inte mycket p\u00e5 detta, f\u00f6r styrman hade f\u00f6rut uppt\u00e4ckt s\u00e5 m\u00e5nga fartyg vid horisonten, som bara var synvillor<\/h4>\n
Men jag f\u00f6rstod sedan p\u00e5 mannens gl\u00e4dje att det var verklighet denna g\u00e5ng.<\/h4>\n
Jag kunde inte resa mig fr\u00e5n botten i b\u00e5ten f\u00f6r att konstatera om det var en b\u00e5t styrman s\u00e5g. Styrman rapporterade ideligen b\u00e5tens r\u00f6relser och l\u00e4ttmatros J\u00f6nsson sv\u00e4ngde med en stor flagga p\u00e5 en avbruten st\u00e5ng. Till v\u00e5r ledsnad v\u00e4nde b\u00e5ten och vi h\u00f6ll p\u00e5 att ge upp hoppet. Efter en timme st\u00e4vade fartyget \u00e5terigen mot oss. Flotten var ur sikte f\u00f6r oss. Efter flera till synes egendomliga man\u00f6vrer kom s\u00e5 \u00e5ngaren ned till oss p\u00e5 eftermiddagen och vi paddlade upp till l\u00e5ngsidan, d\u00e4r villiga mannar firade sig ned till v\u00e5r b\u00e5t och hj\u00e4lpte oss ombord.<\/h4>\n
De surrade fast mig i en b\u00e5tsmansstol och halade upp mig. Liksom de \u00f6vriga i min bes\u00e4ttning bars jag in i den rymliga salongen, d\u00e4r vi alla fick den b\u00e4sta och mest omsorgsfulla behandling som t\u00e4nkas kunde. De kl\u00e4dde av oss och vi blev torkade och fick torra kl\u00e4der som bef\u00e4let och manskapet delade med sig \u00e5t oss. S\u00e5 fick vi vatten, f\u00f6rst endast litet, sedan cognac i varmt vatten och vi k\u00e4nde oss mycket bel\u00e5tna.<\/h4>\n
Vi bef\u00e4l placerades i bef\u00e4lets hytter och manskapet i andra hytter, Jag fick ligga i kaptenens hytt, d\u00e4r det b\u00e4ddades p\u00e5 en soffa till mig. Fartyget som r\u00e4ddade oss var Athenic och hemmah\u00f6rande i Hull. Hon var p\u00e5 resa fr\u00e5n Montreal till England med last av spannm\u00e5l och lastade niotusen ton. Kaptenens namn var Agnes och han ber\u00e4ttade att tv\u00e5 dagar innan de uppt\u00e4ckte oss gick de i konvoj, men n\u00e4r de blev attackerade av ub\u00e5tar och sex fartyg s\u00e4nktes skingrades konvojen. Den h\u00e4ndelsen blev v\u00e5r r\u00e4ddning. Vi trivdes bra ombord och fick den b\u00e4sta m\u00f6jliga v\u00e5rd. De visste inte hur v\u00e4l de ville oss. De egendomliga man\u00f6vrer som de gjorde innan vi blev r\u00e4ddade, berodde p\u00e5 att d\u00e5 bef\u00e4let p\u00e5 Athenic uppt\u00e4ckte flotten misst\u00e4nkte de att den var en ub\u00e5t s\u00e5 de v\u00e4nde igen. De kom sedermera underfund med att det var en flotte med presenning \u00f6ver. De var tvungna att fira en livb\u00e5t i sj\u00f6n f\u00f6r att ta ombord de orkesl\u00f6sa m\u00e4nnen fr\u00e5n flotten. – Fredagen den 5 april meddelade kapten Agnes att andre maskinist Nygaard avlidit tidigt p\u00e5 morgonen samt att allt gjorts f\u00f6r att r\u00e4dda honom men f\u00f6rg\u00e4ves.Mannens tunga och svalg hade svullnat s\u00e5 han inte fick luft.<\/h4>\n
Klockan fem p\u00e5 eftermiddagen, n\u00e4r jag drack te som serverades mig p\u00e5 soffan i kaptens hytt, intr\u00e4ffade en v\u00e5ldsam explosion med den vanliga h\u00e5rda knallen aven torped. Nu var det f\u00e4rdigt igen.<\/h4>\n
Bord, stolar, lampor, glas och tr\u00e4panel yrde om huvudet p\u00e5 mig och egendomligt nog skadades jag inte. Jag k\u00e4nde ingen oro \u00f6ver det intr\u00e4ffade, utan fick f\u00f6r mig att nu stannar jag kvar och g\u00e5r under med fartyget, f\u00f6r vad skulle jag g\u00f6ra. Jag kunde inte g\u00e5, hade sv\u00e5rt att ens r\u00f6ra p\u00e5 mig. F\u00f6tterna var s\u00e5 svullna s\u00e5 jag blev r\u00e4dd bara jag s\u00e5g p\u00e5 dem och t\u00e5rna hade b\u00f6rjat bli svarta. Jag hade bara underkl\u00e4der p\u00e5 mig och hytten var i en enda r\u00f6ra. Jag tyckte att h\u00e4r fanns ingen r\u00e4ddning och inte heller n\u00e5gon hj\u00e4lp att f\u00e5.<\/h4>\n
Men \u00f6det ville annat! Jag l\u00e5g kvar och v\u00e4ntade p\u00e5 att fartyget skulle sjunka eller kantra, men ingenting h\u00e4nde. Jag h\u00f6rde skrik och kommandorop fr\u00e5n d\u00e4ck. D\u00e5 t\u00e4nkte jag att jag \u00e4nd\u00e5 skulle f\u00f6rs\u00f6ka krypa ut ur hytten och r\u00e4dda mig. Jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 fartyg som jag sett torpederas, som tagit upp till tjugo, trettio minuter innan de f\u00f6rsvunnit under vattnet. D\u00e5 jag fick upp d\u00f6rren om styrbord fick bes\u00e4ttningen i livb\u00e5ten syn p\u00e5 mig och ropade: ”You must hurry on captain, if you want to be saved. ”Jag kr\u00f6p till en trappa som jag lyckades ta mig ned f\u00f6r och kom s\u00e5 till livb\u00e5ten som h\u00e4ngde i j\u00e4mnh\u00f6jd med shelterd\u00e4cket.<\/h4>\n
N\u00e4r jag kom ombord fick jag en kappa p\u00e5 mig och en filt om benen. B\u00e5ten firades i vattnet och roddes ut fr\u00e5n fartyget, som fortfarande l\u00e5g och h\u00e4vde sig i dyningen. Det var tv\u00e5 livb\u00e5tar som l\u00e5g p\u00e5 ett avst\u00e5nd av hundra meter fr\u00e5n det d\u00f6dsd\u00f6mda fartyget. Det gav nu ett d\u00f6dsskri ifr\u00e5n sig, f\u00f6r \u00e5ngvisslan stod \u00f6ppen av n\u00e5gon anledning. Efter tio, femton minuter intr\u00e4ffade en explosion akterut och en v\u00e4ldig r\u00f6kpelare syntes N\u00e4r den andra torpeden tr\u00e4ffade skrovet sj\u00f6nk hon p\u00e5 n\u00e5gra sekunder och f\u00f6rsvann fr\u00e5n ytan med ett fr\u00e4sande ljud. Vi var \u00e5ter igen ensamma p\u00e5 ett \u00f6de hav, men denna g\u00e5ng i en livb\u00e5t som var fullpackad med folk. Tjugosex man tror jag att vi var. Vinden var kall och fr\u00e5n nordost, med hagelbyar, och \u00f6kade under natten. Kapten Agnes, som f\u00f6rde bef\u00e4let i den livb\u00e5t som jag var i, ber\u00e4ttade att de hunnit s\u00e4nda ut SOS och positionen. Detta fyllde oss med ett visst hopp om snar r\u00e4ddning. Den natten i livb\u00e5ten var f\u00f6r mig, min telegrafist och steward mycket pl\u00e5gsam, eftersom vi tre hade f\u00f6rfrusna f\u00f6tter. Hela natten turades bes\u00e4ttningen om vid \u00e5rorna f\u00f6r att h\u00e5lla b\u00e5ten mot vind och sj\u00f6. Vi hade \u00e4ven drivankare ute f\u00f6rut. L\u00f6rdagen den 6 april vid middagstiden siktade vi n\u00e5got som s\u00e5g ut som ett stort slagskepp. Bes\u00e4ttningen jublade och skrek och en filt hissades upp i masten.<\/h4>\n
Det var en korvett och efter en timmes tid var den framme vid oss. Eftersom sj\u00f6n var ganska h\u00f6g var det sv\u00e5rt att borda korvetten, men d\u00e4rifr\u00e5n sk\u00f6ts raketlinor som vi f\u00e5ngade och v\u00e4l uppe vid sidan fanns m\u00e5nga unga m\u00e4n ombord, som h\u00e4ngde \u00f6ver relingen och fattade tag i oss och drog oss ombord. Men fort m\u00e5ste det g\u00e5 f\u00f6r det fanns ub\u00e5tar i n\u00e4rheten. Fyra timmar senare togs \u00e4ven den andra livb\u00e5tens bes\u00e4ttning ombord.<\/h4>\n
Jag vill n\u00e4mna att vid torpederingen av Athenic blev hela bes\u00e4ttningen r\u00e4ddad och \u00e4ven de \u00f6verlevande fr\u00e5n Liguria. Andre maskinistens lik blev kvar ombord. Av min bes\u00e4ttning, mig inr\u00e4knad, var nu endast tio man kvar, fyra svenskar, en finne, en estl\u00e4ndare, tv\u00e5 britter och tv\u00e5 newfoundl\u00e4ndare.<\/h4>\n
Ombord p\u00e5 korvetten fick vi efter omst\u00e4ndigheterna bra v\u00e5rd. Jag blev placerad i chefens hytt och fick s\u00e4rskild uppassare. Fartygets l\u00e4kare unders\u00f6kte mina skador men kunde endast ge f\u00f6rband. Under resan till Liverpool var korvetten st\u00e4ndigt oroad av ub\u00e5tar. Det avlossades skott och f\u00e4lldes sjunkbomber ideligen. Chefen ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att de s\u00e4nkt en ub\u00e5t och tagit bef\u00e4lhavaren och en man till f\u00e5nga. Dessa b\u00e5da var ocks\u00e5 ombord.<\/h4>\n
Tisdagen den 8 april p\u00e5 kv\u00e4llen anl\u00e4nde vi till Liverpool d\u00e4r ambulanser stod redo p\u00e5 kajen och f\u00f6rde oss till sjukhuset. P\u00e5 kv\u00e4llen opererades min v\u00e4nstra axel, som var krossad.Av bes\u00e4ttningen kunde sex man l\u00e4mna sjukhuset redan efter en m\u00e5nad.<\/h4>\n
\n3. Jeppe av Donald Addison
Detta \u00e4r en ber\u00e4ttelse om en svensk sj\u00f6man, en verklig svensk sj\u00f6man fr\u00e5n Brantevik. Han f\u00f6ll p\u00e5 sin post, m\u00f6rdad aven tysk torped i Nordatlanten 1941.<\/h4>\nEn oktoberdag 1915 l\u00e5g en liten tremastbark utanf\u00f6r Kustens brygga i G\u00f6teborg och lastade tr\u00e4 f\u00f6r Delagoa Bay i Ostafrika. Skutan var nyligen k\u00f6pt fr\u00e5n Norge av en G\u00f6teborgsredare och hade blivit \u00f6versedd p\u00e5 Lindholmens varv.<\/h4>\n
Och nu, d\u00e5 den snart var f\u00e4rdiglastad, skulle det m\u00f6nstras full bes\u00e4ttning. D\u00e5 f\u00f6r tiden fanns det endast en liten f\u00f6rhyrningsbyr\u00e5. Jag tror<\/h4>\n
i Redarf\u00f6reningens regi, i Sj\u00f6manshuset. Man var dock inte tvungen att s\u00f6ka hyra d\u00e4r. Det m\u00f6tte inga hinder att sj\u00e4lv g\u00e5 upp p\u00e5 rederikontoret och f\u00e5 ett jobb p\u00e5 n\u00e5got av fartygen.<\/h4>\n
Jag hade f\u00e5tt hyra som jungman d\u00e5 skutan k\u00f6ptes till G\u00f6teborg och hade varit ombord ungef\u00e4r en m\u00e5nad tillsammans med en annan grabb, som ocks\u00e5 skulle segla in sina m\u00e5nader i r\u00e5tacklade djupvattenskutor. Det fodrades p\u00e5 den tiden f\u00f6r att f\u00e5 b\u00f6rja i styrmansklassen p\u00e5 navigationsskolan. Jag hade varit ute ett \u00e5r f\u00f6rut, men bara p\u00e5 steamb\u00e5tar och nu skulle allts\u00e5 det verkliga sj\u00f6manslivet b\u00f6rja. Kriget hade h\u00e5llit p\u00e5 ett \u00e5r och en del fartyg hade blivit minspr\u00e4ngda, men det avskr\u00e4ckte inte ty man var ung och \u00e4ventyret lockade. D\u00e5 fanns det \u00e4nnu romantik till sj\u00f6ss, verklighetens h\u00e5rda romantik. Det fanns avst\u00e5nd kvar p\u00e5 jorden, stora hemlighetsfulla avst\u00e5nd p\u00e5 haven d\u00e4r s\u00e5 mycket kunde h\u00e4nda. N\u00e4r man efter m\u00e5nader kom fram till det fr\u00e4mmande landet fick man med egna sinnen och \u00f6gon uppleva det som man fantiserat om under geografilektionerna i skolan. Den torra ”Carlssons Skolgeografi” la nog grunden till rese- och \u00e4ventyrslusten i m\u00e5ngen pojksj\u00e4l p\u00e5 den tiden.<\/h4>\n
Nu finns det inga avst\u00e5nd l\u00e4ngre och inga lockande hemlighetsfulla fr\u00e4mmande land f\u00f6r pojkfantasin att irra bort sig i under l\u00e5nga skoltimmar. Radion och flyget har avskaffat avst\u00e5nden och romantiken till sj\u00f6ss, och kanske \u00e4r det lika bra. Men vad som inte \u00e4r bra \u00e4r att tekniken ocks\u00e5 har avskaffat sj\u00f6mannen, ”Sj\u00f6mannen” med stort S. Kvar finns bara hans eftertr\u00e4dare, fartygsarbetaren, i sin ombonade och av v\u00e4lf\u00e4rdsparagrafer omg\u00e4rdade tillvaro. Och det beh\u00f6vs v\u00e4l inte mer i nutidens moderna farkoster p\u00e5 haven.<\/h4>\n
Barken, vars namn var Zaritza, var allts\u00e5 snart f\u00e4rdiglastad och vi skulle vara fulltaliga ombord. Det stora \u00e4ventyret skulle b\u00f6rja. Matroserna, de riktiga djupvattensyankarna, skulle m\u00f6nstra p\u00e5 och det var ju de som skulle l\u00e4ra oss pojkar att bli goda segelskutsj\u00f6m\u00e4n.<\/h4>\n
Dagen innan vi bogserades ut p\u00e5 Riv\u00f6fjorden, fattades \u00e4nnu en. matros. N\u00e5gon hade h\u00f6rt styrman, som var fr\u00e5n Skillinge i Sk\u00e5ne, s\u00e4ga till konstapeln, den oexaminerade 2:e styrmannen, att det skulle komma en ”redig p\u00e5g” d\u00e4r nerifr\u00e5n. Vi pojkar var litet sp\u00e4nda p\u00e5 hur den nye matrosen skulle se ut. De andra gamlingarna verkade r\u00e4tt s\u00e5 hyggliga.<\/h4>\n
Vi l\u00e5g i bojarna utanf\u00f6r gamla Kustens brygga, d\u00e4r som Londonpiren nu ligger. Jag hade t\u00f6rn p\u00e5 eftermiddagen i jollen f\u00f6r att s\u00e4tta ombord folk som ropade an fr\u00e5n bryggan. Och n\u00e4r jag tittade bort \u00e5t bryggan, s\u00e5 stod d\u00e4r en man som skrek och viftade med armarna. Jag vrickade i land och d\u00e4r m\u00f6tte jag honom, Jeppe, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. En kraftig, blond, bl\u00e5\u00f6gd svensk sj\u00f6man. Han verkade s\u00e5 ung, ungef\u00e4r i min egen \u00e5lder, aderton \u00e5r, s\u00e5 jag b\u00f6rjade undra om det verkligen var den nye matrosen. Men s\u00e5 kom sj\u00f6manskistan och s\u00e4cken ner i jollen och s\u00e5 med ett vigt hopp grabben sj\u00e4lv.<\/h4>\n
N\u00e4r man tr\u00e4ffar en m\u00e4nniska f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00e4r det ofta n\u00e5got i det omedvetna som s\u00e4ger ifr\u00e5n om man gillar den eller ej. D\u00e5 Jeppe och jag stod mitt emot varandra i jollen och han r\u00e4ckte fram sin n\u00e4ve, en kraftig, bred och valkig sj\u00f6mansn\u00e4ve, och vi skakade hand s\u00e5 k\u00e4nde jag med ens att det var n\u00e5got att h\u00e5lla i. Det var n\u00e5got av trygghet, lugn och v\u00e4nskap som str\u00f6mmade ut fr\u00e5n honom och j ag tror att han k\u00e4nde n\u00e5got liknande.<\/h4>\n
”Jag \u00e4r den nye matrosen som ni v\u00e4ntar p\u00e5. Jag heter Jeppson och dom kallar mej f\u00f6r Jeppe, men du ska inte tro att jag \u00e4r n\u00e5gon dj\u00e4kla jeppe f\u00f6r det. Vad heter du sj\u00e4lv f\u00f6rresten?” Jag sade mitt namn, att jag bara var jungman och att detta var min f\u00f6rsta segelskuta.<\/h4>\n
Snart hade Jeppe f\u00e5tt sin plats i skansen i en \u00f6verkoj, kistan placerad nedanf\u00f6r kojen, oljekl\u00e4derna upph\u00e4ngda p\u00e5 en spik vid d\u00f6rren och sj\u00f6st\u00f6vlarna under kojen. Och s\u00e5 p\u00e5 med dongerist\u00e4Ilet, remmen med sj\u00f6manskniven och ut p\u00e5 d\u00e4ck till knallen f\u00f6r att f\u00e5 jobb.<\/h4>\n
Bes\u00e4ttningen var nu fulltalig och det var mycket att g\u00f6ra innan vi skulle g\u00e5 f\u00f6ljande dag. Alla stormsegel var b\u00e4nda. Vi skulle norr om Skottland f\u00f6r att komma ut i Atlanten och f\u00e5 fritt vatten f\u00f6r minor, som det fanns gott om i Nordsj\u00f6n. Det var ju krig.<\/h4>\n
D\u00e4ckslasten bestod av tretumsplank och skulle surras. Den sista provianten kom med skeppshandlarb\u00e5ten och hivades ombord. F\u00e4rskvatten skulle fyllas och mycket annat klarg\u00f6ras.<\/h4>\n
Vi var nog \u00e5tskilligt tr\u00f6tta n\u00e4r kv\u00e4llen kom klockan sex, ty arbetstiden var inte slut f\u00f6rr. Sedan kom babiant\u00f6rn p\u00e5 natten. N\u00e5got som hette \u00f6vertidsers\u00e4ttning var inte uppfunnet. L\u00e4ttmatroserna och jungm\u00e4nnen, sex till antalet, fick dela upp vakth\u00e5llningen under natten, fr\u00e5n sex p\u00e5 kv\u00e4llen till sex p\u00e5 morgonen, och det var detta som kallades att g\u00e5 babian.<\/h4>\n
S\u00e5 kom d\u00e5 avseglingsdagen. Vinden hade under natten kastat om till en ostlig laber bris och vi beh\u00f6vde aldrig ankra p\u00e5 fjorden, utan bogserb\u00e5ten drog oss ett par mil utanf\u00f6r Vinga d\u00e4r vi sl\u00e4pptes. Tre tutande i \u00e5ngvisslan till avsked och vi hade b\u00f6rjat v\u00e5r l\u00e5nga resa till Lorenzo Marques. Det skulle ta fyra m\u00e5nader p\u00e5 dagen innan vi skulle ankra d\u00e4r, men det visste vi inte d\u00e5.<\/h4>\n
Jag och Jeppe kom p\u00e5 samma vakt och det var jag mycket glad f\u00f6r, f\u00f6r en hyggligare kamrat och l\u00e4rom\u00e4stare i allt vad \u00e4ndar och t\u00e5g hette kunde jag inte f\u00e5. Under hundvaktens frit\u00f6rn l\u00e4rde mig Jeppe allt om brassar och fall, g\u00e5rdingar och gigt\u00e5g och om var de hade sin p lats p\u00e5 knapar och nagelb\u00e4nkar, samt mycket annat om riggen och skutan som var n\u00f6dv\u00e4ndigt att kunna.<\/h4>\n
Mot slutet av vakten b\u00f6rjade det friska i och order kom att ta fast r\u00f6jlar och bramsegel. Jungm\u00e4nnens jobb var r\u00f6jlarna och det fick inte g\u00e5 mer \u00e4n en grabb p\u00e5 varje r\u00e5. Det skulle aldrig falla en l\u00e4ttmatros eller matros in att g\u00e5 upp p\u00e5 en r\u00f6jel. Det skulle sm\u00e5pojkarna klara av sj\u00e4lva. Men Jeppe, han f\u00f6ljde med mig upp p\u00e5 storr\u00f6jeln och visade mig hur man l\u00e4ttast g\u00f6r fast den, sedan \u00e5kte vi ner p\u00e5 bramr\u00e5n och gjorde fast bramseglet tillsammans. Vi var l\u00e5ngt f\u00f6re fockmastg\u00e4nget i d\u00e4ck och Gubben tyckte det var flinkt gjort, men jag tror aldrig han kunde se i m\u00f6rkret att vi var tv\u00e5 man p\u00e5 r\u00f6jeln.<\/h4>\n
Ja s\u00e5 var Jeppe. Alltid f\u00e4rdig att ge en kamrat en hand och i synnerhet oss nyb\u00f6rjare. De \u00e4ldre matroserna gav honom ibland ett gl\u00e5pord f\u00f6r hans hj\u00e4lpsamhet, men det tog inte Jeppe s\u00e5 v\u00e4rst h\u00e5rt.<\/h4>\n
P\u00e5 sin breda gemytliga sk\u00e5nska svarade han bara: ”Sk\u00f6t dig sj\u00e4lv min p\u00e5g, p\u00e5 det m\u00e5 dig v\u00e4l g\u00e5.”<\/h4>\n
Vinden \u00f6kade mer och snart l\u00e5g vi f\u00f6r stumparna i en storm fr\u00e5n v\u00e4stnordv\u00e4st. Och nu fick vi k\u00e4nna p\u00e5 vad det var f\u00f6r ett slags skuta som norrm\u00e4nnen s\u00e5lt. Svaga bl\u00e4nkar hade setts i kv\u00e4llningen av Listers fyr, akterut om styrbord. S\u00e5 vi gick gott klara fr\u00e5n land. Sj\u00f6n var v\u00e5ldsam och det tj\u00f6t och vr\u00e5lade i riggen. Hon gr\u00e4vde ner sig ibland i sj\u00f6arna och d\u00e5 riste och skakade hela skutan s\u00e5 vi undrade hur det skulle g\u00e5. Och det gick inte l\u00e4nge. Strax efter det att \u00e5tta glas g\u00e5tt och den andra vakten tagit emot hundvakten, hade vi just h\u00e4vt oss i kojerna fullt p\u00e5kl\u00e4dda. D\u00e5 skakades hela skutan av ett v\u00e5ldsamt brott och ett fruktansv\u00e4rt brak h\u00f6rdes genom stormens vr\u00e5l och d\u00e5n.<\/h4>\n
Jeppe tog ett enda jump ut p\u00e5 durken och skrek: ”Opp pojkar, riggen g\u00e5r! ” Vi h\u00f6rde skrik och kommandorop och just n\u00e4r vi \u00f6ppnade l\u00e4 skansd\u00f6rr f\u00f6r att t\u00f6rna ut, kom en man av vakten och skrek: ”Alle man p\u00e5 d\u00e4ck. storbramst\u00e5ngen har g\u00e5tt!”<\/h4>\n
Att f\u00f6r en nyb\u00f6rjare f\u00f6rs\u00f6ka beskriva vad som h\u00e4nde \u00e4r sv\u00e5rt. Stormens d\u00e5n och tjutande i riggen, de v\u00e5ldsamma kr\u00e4ngningarna, de vita skummande brotten, allt ett enda vr\u00e5lande inferno. Och \u00f6ver allt detta d\u00e4r uppe i m\u00f6rkret den avbrutna bramst\u00e5ngen och r\u00e5rna som h\u00e4ngde och slog v\u00e5ldsamt mot den kvarvarande riggen. Och m\u00f6rkret, det hemska svarta m\u00f6rkret som vi skulle arbeta i till v\u00e4ders f\u00f6r att klara skutan.<\/h4>\n
Tv\u00e5 man surrades vid ratten, f\u00f6r en kunde inte klara den i de h\u00e5rda knyckarna n\u00e4r brotten kom. Skepparen sj\u00e4lv bredvid dem med en megafon i handen och ropande ut sina order: ”Fem man till v\u00e4ders och g\u00f6r fast den brutna st\u00e5ngen och r\u00e5rna. Konstapeln tar de andra och g\u00f6r klart p\u00e5 d\u00e4ck. Svikta barduner och vant men se upp f\u00f6r brotten.”<\/h4>\n
Det var klara order. Inte fr\u00e5ga om det gick. Det skulle g\u00f6ras. Jeppe var f\u00f6rste man till v\u00e4ders och efter honom kom vi andra som hade f\u00e5tt order att hj\u00e4lpa honom. Lugnt och s\u00e4kert gick han upp, den nitton\u00e5rige matrosen, och hade fullt klart f\u00f6r sig hur han skulle klara av det. N\u00e4r gryningen kom borta i \u00f6ster och vi b\u00f6rjade sk\u00f6nja konturerna av d\u00e4cket d\u00e4rnere under oss, d\u00e5 hade vi slitit och h\u00e4ngt i \u00f6ver sju timmar till v\u00e4ders. I varje \u00f6gonblick v\u00e4ntade vi att riggen skulle g\u00e5 och vi skulle f\u00f6lja med i det kokande helvetet p\u00e5 utsidan. Men nu var allt klart. Bramst\u00e5ngen hade g\u00e5tt j\u00e4ms med salningen och bara en liten stump stack upp.<\/h4>\n
Den avbrutna st\u00e5ngen och r\u00e5rna l\u00e5g surrade p\u00e5 d\u00e4ck. Alla hoptrasslade barduner och st\u00e4ngrigg, brassar och gigt\u00e5g, allt var utrett och bortstuvat. Det var fem genomv\u00e5ta och d\u00f6dstr\u00f6tta pojkar som \u00e4ntrade ner, och vi hade bara en tanke. En mugg rykande kaffe och s\u00e5 f\u00e5 t\u00f6rna in n\u00e5gra timmar.<\/h4>\n
D\u00e5 vi kommit in i skansen och f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 p\u00e5 oss n\u00e5gra torra kl\u00e4der kom den gamle stewarden med en flaska whisky fr\u00e5n skepparen och delade ut ett spetsglas per man. Det rann som eld genom halsen och den genomfrusna kroppen. N\u00e4r vi \u00e4ntligen kommit upp i kojen och kilat fast oss f\u00f6r att ligga pall under slingringarna, h\u00f6rdes en r\u00f6st bortifr\u00e5n Jeppe. ”P\u00e5gar, ni sk\u00f6tte er f\u00f6rbannat bra och tack ska ni ha, er \u00e4r det ingen fara med.” Det var nog inte utan att man k\u00e4nde sig lite stolt d\u00e4runder filten, trots tr\u00f6ttheten.
Nu var man en riktig sj\u00f6man och ingen steamb\u00e5tsyankee l\u00e4ngre.<\/h4>\nS\u00e5 rundade vi Skottland och kom ut i Nordatlanten med v\u00e5r trasiga rigg och under st\u00e4ndiga motvindar. \u00c4ntligen en dag fick vi k\u00e4nning av nordostpassaden och vi kunde stuva undan sj\u00f6st\u00f6vlar och vinterkl\u00e4der. Passadseglen b\u00e4ndes under och det st\u00e4ndiga s\u00e4ttandet och b\u00e4rgandet av seglen uppe i Nordatlantens stormar f\u00f6rsvann.<\/h4>\n
Seglen var brassade bidevind och det var n\u00e4stan endast p\u00e5 allemansvakten p\u00e5 kv\u00e4llen som brassarna tajtades. Vi pojkar m\u00e5ste upp och naja g\u00e5rdingar, som knallen p\u00e5 sin vakt gick och ryckte loss. Det var nog av ren v\u00e4lvilja mot oss jungm\u00e4n som han gjorde det, ty han var r\u00e4dd att vi skulle stelna till i benen om vi inte j\u00e4mt och st\u00e4ndigt h\u00e4ngde till v\u00e4ders. – Ja det var underbara dagar d\u00e4r nere i passaderna under ekvatorn. P\u00e5 frit\u00f6rn p\u00e5 n\u00e4tterna l\u00e5g vi p\u00e5 d\u00e4ck och stirrade upp p\u00e5 himmelens myriader av stj\u00e4rnor, eller h\u00e4ngde \u00f6ver br\u00e4dg\u00e5ngen och s\u00e5g ned p\u00e5 mareldens s\u00e4llsamma sk\u00e5despel l\u00e4ngs fartygssidan.<\/h4>\n
Djupt nere i vattnet syntes ljusstrimmor efter fiskar, som jagade varandra och akterut l\u00e5g hajarna, lata och sl\u00f6a och v\u00e4ntade p\u00e5 att n\u00e5got avskr\u00e4de skulle kastas \u00f6verbord. Ibland d\u00f6k de upp till ’ytan och d\u00e5 skar ryggfenan en linje av mareld genom vattnet.<\/h4>\n
Seglens stora gr\u00e5vita, bukiga massa tonade bort sig i h\u00f6jden, vindens svaga sus i riggen och de hundratals blockskivornas entoniga knirkande, allt andades stillhet och en sk\u00f6nhet som endast den som upplevt en passadnatt i en djupvattenskuta kan f\u00f6rst\u00e5.<\/h4>\n
Det var under s\u00e5dana n\u00e4tter som vi kom varandra n\u00e4rmare, vi pojkar som l\u00e5g d\u00e4r i den ljumma tropiknatten p\u00e5 d\u00e4ck. P\u00e5 det o\u00e4ndliga havet d\u00e4r vi inte sett ett fartyg p\u00e5 veckor, d\u00e4r beh\u00f6vde vi varandra. Kanske vi m\u00e5ste tala med n\u00e5gon om flickan, hon p\u00e5 kortet d\u00e4r inne p\u00e5 skottet i kojen. Vad g\u00f6r hon just nu? Vi, som ska ha det s\u00e5 bra n\u00e4r jag l\u00e4st och blivit kapten n\u00e5gon g\u00e5ng, p\u00e5 eget fartyg, kanske. Eller hur har far och mor det, eller grabbarna i kvarteret? Saknar dom mej tro?<\/h4>\n
Jeppe och jag l\u00e5g m\u00e5nga n\u00e4tter och pratade. Han var en stillsam och egentligen ganska tyst pojke. Men dessa underbara n\u00e4tter kunde \u00f6ppna det innersta av v\u00e5ra tankar och hj\u00e4rtan. Tankar som vi under dagens ljus aldrig skulle ha yppat f\u00f6r n\u00e5gon.<\/h4>\n
Han talade om hur han fick g\u00f6ra sin f\u00f6rsta resa till sj\u00f6ss redan vid nio \u00e5rs \u00e5lder p\u00e5 sommaren under skollovet. Det var p\u00e5 faderns brigg, som hette Esmeralda, och han fick redan d\u00e5 hj\u00e4lpa till med vad han kunde. N\u00e4r han var tretton fick han f\u00f6lja med som kockpojke. Upp varenda morgon klockan fem f\u00f6r att ha kaffet f\u00e4rdigt halv sex. Och s\u00e5 h\u00e5lla p\u00e5 hela dagen till sena kv\u00e4llen. Kockpojken var alle mans hund p\u00e5 den tiden i \u00f6stersj\u00f6skutorna. Men sj\u00f6m\u00e4n blev det av pojkarna. Sj\u00f6m\u00e4n som kunde sitt jobb vid tidiga \u00e5r. Han hade nu varit matros ett \u00e5r, men detta var hans f\u00f6rsta djupvattenskuta. Han m\u00e5ste t\u00e4nka p\u00e5 att tj\u00e4na ihop s\u00e5 pass mycket att han kunde l\u00e4sa styrmans- och sj\u00f6kaptensexamina.<\/h4>\n
Om ett \u00e5r skulle han in i kommissen och n\u00e4r den var klar hade han t\u00e4nkt att han skulle b\u00f6rja p\u00e5 skolan i Kalmar. Jeppe var r\u00e4dd f\u00f6r att han inte skulle klara av det, f\u00f6r han hade ju bara folkskola, som han sa. ”F\u00f6r dig blir det v\u00e4l ingen konst, du som g\u00e5tt p\u00e5 l\u00e4roverk”, kom han alltid med, n\u00e4r vi resonerade om det. En g\u00e5ng, n\u00e4r han verkade mer oroad f\u00f6r sin skolg\u00e5ng \u00e4n vanligt, sade jag till honom: Jeppe, om du f\u00f6rs\u00f6ker ta styrmansexamen p\u00e5 navigationsskolan, s\u00e5 kan du ge dig fasen p\u00e5 att du g\u00f6r det ocks\u00e5:” D\u00e5 sken Jeppe upp och sa: ”M\u00e5nn d\u00e4.”<\/h4>\n
En natt n\u00e4r vi varit tysta l\u00e4nge, och bara tittat r\u00e4tt upp p\u00e5 stj\u00e4rnorna, sa Jeppe sakta: ”Tror du det finns en Gud?” ,<\/h4>\n
Fr\u00e5gan kom inte \u00f6verraskande. Under de l\u00e5nga, ensamma timmarna till rors eller p\u00e5 utkik och med bar himmel och hav runt omkring oss kom nog tanken till oss alla. Den guden som vi f\u00e5tt inpr\u00e4ntat i v\u00e5ra sinnen fr\u00e5n det vi var sm\u00e5 barn, skr\u00e4ckens Gud, som slagits in i bamasj\u00e4len med rottingen n\u00e4r vi inte kunde rabbla upp Luthers lilla katekes eller psalmverserna utantill i skolan, mot den guden hade trotset i den uppv\u00e4xande ynglingasj\u00e4len vuxit fram.<\/h4>\n
Men h\u00e4r ute, h\u00e4r m\u00f6tte vi en annan guddom, som vi aldrig k\u00e4nt f\u00f6rut. O\u00e4ndlighetens, evighetens Gud. Vi k\u00e4nde honom alldeles inp\u00e5 oss, den store m\u00e4ktige, som fanns om dagen i den br\u00e4nnande solen, stormens tjut, i brottsj\u00f6arnas v\u00e5ldsamma kraft.Eller under nattens stilla timmar d\u00e5 vi l\u00e5g d\u00e4r p\u00e5 d\u00e4ck och s\u00e5g ut \u00f6ver ett m\u00e5nbelyst hav eller blickade upp mot stj\u00e4rnorna som tindrade p\u00e5 himlavalvet.<\/h4>\n
Vi m\u00f6tte ensamhetens och sk\u00f6nhetens Gud och vi trodde p\u00e5 honom. Trots allt som h\u00e4nde i jordens m\u00e5nga l\u00e4nder, d\u00e4r krigen rasade och tusentals m\u00e4nniskor d\u00f6dade varandra varje dag, s\u00e5 trodde vi och k\u00e4nde att det fanns en makt som r\u00e5dde \u00f6ver v\u00e5ra sinnen, en storhet vi inte kunde se men v\u00e4l f\u00f6rnimma. S\u00e5 talade vi under ensliga vakter, Jeppe och jag. Den dag m\u00e5nga \u00e5r senare, d\u00e5 han m\u00f6tte sitt \u00f6de p\u00e5 Atlanten, \u00e4r jag s\u00e4ker p\u00e5 att han fortr\u00f6stade p\u00e5 den gud som vi i unga \u00e5r s\u00e5 intensivt k\u00e4nde.<\/h4>\n
Under skiftande vindar och v\u00e4der n\u00e4rmade vi oss sakta men s\u00e4kert v\u00e5rt m\u00e5l. Det kunde ju inte g\u00e4rna bli n\u00e5gon snabb segling med v\u00e5r trasiga rigg. Dagarna blev l\u00e5nga och enformiga och vi fordrev tiden med sj\u00f6mansarbeten och sm\u00e5plock, skutmodeller eller flaskskepp. Ibland f\u00e5ngade vi en haj, och d\u00e5 skulle det g\u00f6ras spatserk\u00e4ppar av ryggraden och mycket annat. Av albatrossen fick vi tobakspungar av f\u00f6tterna och handtag till k\u00e4ppar av n\u00e4bben.<\/h4>\n
Vi rundade Goda Hoppsudden och \u00e4ntligen den 9 mars 1916 gick ankaret i botten p\u00e5 Lourenzo Marques redd. Det var d\u00e5 etthundratolv dygn sedan vi l\u00e4mnade G\u00f6teborg.<\/h4>\n
Under uppeh\u00e5llet fick vi reparera v\u00e5r kn\u00e4ckta storbramst\u00e5ng. Timmerman fick yxa till en ny av en reservspira och riggningsarbetet gjorde vi sj\u00e4lva. Det var mycket att l\u00e4ra for oss pojkar. Det blev inte s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger vi kom iland for att se p\u00e5 stan, ty skulle man skrapa ihop n\u00e5gra slantar f\u00f6r att l\u00e4sa p\u00e5, s\u00e5 fick man allt v\u00e4nda p\u00e5 dem ett tag. En matroshyra var d\u00e5 sjuttiofem kronor, l\u00e4ttmatros femtiofem och jungman trettio kronor, allt per m\u00e5nad. N\u00e5gon krigsrisk hade \u00e4nnu inte kommit till n\u00e4r vi m\u00f6nstrade p\u00e5 och vi fick aldrig n\u00e5gon s\u00e5dan. Det blev till att sitta ombord p\u00e5 kv\u00e4llarna och prata p\u00e5 d\u00e4ck tills vi somnade p\u00e5 madrasserna d\u00e4rute. I skansen var for varmt.<\/h4>\n
Det var aldrig riktigt tyst om natten, f\u00f6r l\u00e5ngt efter det de elektriska pianona slutat sin skrammelmusik p\u00e5 hamnkrogarna, s\u00e5 h\u00f6ll negrerna p\u00e5 i byarna utanf\u00f6r staden med sina trummor och entoniga s\u00e5ng. Och nattens alla djur och moskitos h\u00f6ll p\u00e5 med sina l\u00e4ten och surranden tills solen gick upp \u00f6ver bushen. M\u00e5nga i bes\u00e4ttningen fick malaria och en dag var ocks\u00e5 stewarden f\u00e4rdig. Jeppe, som varit kockpojke, fick sk\u00f6ta math\u00e5llningen, Naturligtvis skulle han ha en grabb till hj\u00e4lp och d\u00e5 \u00e5kte jag in i den lilla byssan. Men efter n\u00e5gra dagar m\u00e5ste Jeppe ocks\u00e5 t\u00f6rna in och d\u00e5 fick jag ensam klara biffen.<\/h4>\n
Lossningen av tr\u00e4lasten sk\u00f6ttes av negrer, kolsvarta, kraftiga karlar med en muskulatur som den vackraste skulptur. De var som stora, sn\u00e4lla barn och sj\u00f6ng dagarna igenom. F\u00f6rst tyckte man att det var v\u00e4ldigt enformigt med detta ideliga upprepandet av samma ord och toner f\u00f6r varenda planka de lyfte, men snart blev man van vid det och saknade dem, d\u00e5 de gett sig av p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/h4>\n
Efter tre veckors lossning var lasten ute och vi lastade sand som ballast. Vi skulle g\u00e5 tomma till Beira, l\u00e4ngre norrut l\u00e4ngs kusten. D\u00e4r skulle vi ha en last av mangrovebark upp till Philadelphia. Den 5 april bar det av igen, men det tog oss nio dygn att kryssa upp den lilla biten under st\u00e4ndiga motvindar. Den 14 ankrade vi p\u00e5 Beiras redd och det fanns d\u00e5 sex man liggande i malaria ombord och fler skulle det bli. \u00d6ver halva bes\u00e4ttningen l\u00e5g inom n\u00e5gra dagar p\u00e5 det s\u00e5 kallade sjukhuset. Det var en f\u00f6re detta teaterlada, f\u00f6rfallen och provisorisk liksom hela den lilla staden. De manliga patienterna l\u00e5g nere i salen och s\u00e4ngarna var placerade runt ett stort tr\u00e4bord d\u00e4r alla medikamenter fanns. En g\u00e5ng i veckan kom en portugisisk l\u00e4kare fr\u00e5n Lourenzo Marques. Skulle det opereras skedde detta p\u00e5 tr\u00e4bordet i allas \u00e5syn.
Den kvinnliga avdelningen var uppe p\u00e5 scenen. Allt skedde f\u00f6r \u00f6ppen rid\u00e5 kan man nog s\u00e4ga, ty rid\u00e5n fanns inte kvar l\u00e4ngre.<\/h4>\nEn ledsam h\u00e4ndelse intr\u00e4ffade ombord under uppeh\u00e5llet i Beira. V\u00e5r timmerman, som egentligen inte var n\u00e5gon sj\u00f6man utan snickare, f\u00f6ll en dag fr\u00e5n storr\u00e5n ned i lastrummet. Han skadade sig sv\u00e5rt och n\u00e4sta dag avled han p\u00e5 sjukhuset. D\u00e5 det var mycket varmt skulle han begravas s\u00e5 snart som m\u00f6jligt.
Jag fick d\u00e5 vara med om mitt livs egendomligaste begravning.<\/h4>\nStaden, som l\u00e5g p\u00e5 sanddyner, hade inge riktiga gator utan t\u00e4tt intill bungalowerna l\u00e5g stora flata stenar, som bildade ett sorts trottoar, d\u00e4r fick bara de vita g\u00e5. Ute p\u00e5 k\u00f6rbanan kunde inga fordon komma fram, ty hjulen sj\u00f6nk ner i sanden. Ist\u00e4llet var det mitt i gatan placerat tunna r\u00e4ls p\u00e5 grova stockar, som tj\u00e4nstgjorde som syllar. R\u00e4lsen l\u00f6pte p\u00e5 alla gator, som dock inte var s\u00e5 v\u00e4rst m\u00e5nga. Varje vit familj hade en liten tralla eller plattvagn p\u00e5 sp\u00e5ren. De s\u00e5g mycket lustiga ut. P\u00e5 dem var flera stolar placerade och \u00f6ver det hela h\u00e4ngde en f\u00e4rggrann baldakin f\u00f6r att ge skugga. Som drivkraft tj\u00e4nstgjorde tv\u00e5 kraftiga negrer, utstyrda med tofsar och girlanger och stora fj\u00e4derbuskar p\u00e5 huvudet. Svenske konsuln, en gammal engelsman, hade l\u00e5nat ihop en del vagnar till begravningen. Det gick n\u00e4mligen ett sp\u00e5r in i djungeln till de vitas begravningsplats. – Det var en egendomlig syn, detta likt\u00e5g, som jag aldrig gl\u00f6mmer. Fr\u00e4msta vagnen d\u00e4r den enkla kistan, svept i en svensk flagga stod. S\u00e5 n\u00e4rmast en vagn, d\u00e4r konsuln med fru, kapten och styrman satt. Sedan en rad trallor med dem av manskapet som inte var sjuka och n\u00e5gra av de vita stadsborna som ville f\u00f6lja den svenske sj\u00f6mannen till hans sista vilorum i fr\u00e4mmande land. Sakta rullades vi ut i djungeln till den \u00f6dsliga kyrkog\u00e5rden, allt under trallnegrernas d\u00e4mpade s\u00e5ng. Kapten l\u00e4ste begravningsritualen och jordf\u00e4ste med de tre skovlarna sand. S\u00e5 sj\u00f6ng vi en psalm och det hela var \u00f6ver.<\/h4>\n
Men d\u00e5 vi skulle g\u00e5 tillbaka till vagnarna kom en gammal svenska som hade en sj\u00f6manskrog nere vid hamnen fram till kapten och sade till honom att l\u00e4mna ett par man vid graven minst ett dygn, f\u00f6r annars skulle snart negrerna i bushen komma fram och gr\u00e4va upp liket f\u00f6r att se om det fanns n\u00e5gra kl\u00e4der att stj\u00e4la. Efter ett dygn hade det ruttnat s\u00e5 av v\u00e4rmen, att det luktade f\u00f6r mycket. Begravningen hade \u00e4gt rum klockan \u00e5tta p\u00e5 morgonen d\u00e5 hettan \u00e4nnu inte blivit sv\u00e5r.<\/h4>\n
Tv\u00e5 man l\u00e4mnades tills vidare som vakt. Jeppe och jag skulle avl\u00f6sa dem senare p\u00e5 dagen. Vi skulle ombord f\u00f6rst och \u00e4ta och ta med oss lite vatten och mat. N\u00e4r vi skulle l\u00e4mna skutan p\u00e5 eftermiddagen kom kapten fram till oss och gav oss var sin revolver. Jeppe fick dessutom en ask patroner. ”Skjut i luften f\u00f6rst pojkar om det beh\u00f6vs. Vi h\u00f6r skotten hit ner och kommer s\u00e5 fort vi kan, men var inte r\u00e4dda f\u00f6r att pricka om det s\u00e5 skulle vara, f\u00e5r h\u00e4r \u00e4r ju krig ocks\u00e5, som ni vet.” Beira l\u00e5g ju i Portugisiska Ostafrika och gr\u00e4nsade till Tyska Ostafrika. De stackars negrerna slogs f\u00f6r livet mot varandra under vitt bef\u00e4l.<\/h4>\n
Det var tv\u00e5 r\u00e4tt s\u00e5 tysta och allvarliga pojkar som traskade iv\u00e4g p\u00e5 r\u00e4lssyllarna. N\u00e5gon tralla fick vi inte. N\u00e4r vi kom fram till graven och avl\u00f6ste de b\u00e5da andra, s\u00e5 var de alldeles slut av t\u00f6rst och hetta. De hade st\u00e5tt d\u00e4r i solen alldeles oskyddade i n\u00e4ra fem timmar. En del negrer hade strukit omkring i av bushen men ingen hade v\u00e5gat sig fram till graven. S\u00e5 gick de fram till gravkullen, str\u00f6k av sig m\u00f6ssan och sade\u00b7 adj\u00f6 till gamle tr\u00e4smen, \u00f6nskade oss good luck och f\u00f6rsvann l\u00e4ngs sp\u00e5ret. Tysta och stilla vankade vi av och an bland gravkullarna och k\u00e4nde oss inget vidare till mods. Jeppe hittade n\u00e5gra plankor som riggades upp till skydd mot solen. Det blev bara skugga f\u00f6r en av oss, s\u00e5 vi turades om att ligga under planktaket. Vid sextiden gick solen ner och det blev snart m\u00f6rkt. M\u00e5nen var uppe till midnatt. Sedan hade vi bara den dunkla stj\u00e4rnhimmelen \u00f6ver oss. Vilan under plankorna var slut.<\/h4>\n
Vi h\u00f6ll oss t\u00e4tt tillsammans, f\u00f6r vi k\u00e4nde oss obehagliga till sinnes, b\u00e5de Jeppe och jag. Svagt skymtade vi tr\u00e4korsen och en och annan gravsten i stj\u00e4rnljuset. Sandens enformiga knarrande under v\u00e5ra f\u00f6tter, i fj\u00e4rran negertrummorna och s\u00e5ngen, ett och annat tjut fr\u00e5n n\u00e5got djur inne i djungeln. Allt gav en f\u00f6rt\u00e4tad, trolsk och overklig st\u00e4mning. Vi talade inte mycket, men n\u00e4r n\u00e5got r\u00f6rde sig mellan buskarna s\u00e5 h\u00f6jde vi omedvetet r\u00f6sten b\u00e5da tv\u00e5 liksom f\u00f6r att tala om ”kom inte hit. f\u00f6r h\u00e4r finns vi kvar \u00e4nnu,” Ingenting h\u00e4nde p\u00e5 hela natten, fast sp\u00e4nningen blev olidlig allt eftersom tr\u00f6ttheten tog \u00f6verhand. Det tycktes aldrig bli morgon. – \u00c4ntligen, b\u00f6ljade skyn bli rosaf\u00e4rgad borta i \u00f6ster. N\u00e4r solen gick upp \u00f6ver tr\u00e4dtopparna och tusentals f\u00e5glar h\u00e4lsade den med sin s\u00e5ng visste vi att den l\u00e4ngsta nattvakten i v\u00e5ra unga liv var till \u00e4nda. Vi beh\u00f6vde inte stanna d\u00e4r l\u00e4ngre enligt v\u00e5ra order. Sakta gick vi fram till graven tog av v\u00e5ra m\u00f6ssor och sade adj\u00f6 till v\u00e5r gamle skeppskamrat som l\u00e5g d\u00e4r nere, d\u00f6d. T\u00e5rarna f\u00f6ll efter kinderna p\u00e5 tv\u00e5 sj\u00f6manspojkar fr\u00e5n nordanland, och det sk\u00e4mdes vi inte f\u00f6r. S\u00e5 knallade vi tillbaka efter sp\u00e5ren ned till hamnen. N\u00e4r den sm\u00e4ckra riggen av Zaritza skymtade \u00f6ver tr\u00e4topparna sa Jeppe:” Hellre en veckas storm p\u00e5 Nordatlanten \u00e4n en s\u00e5dan natt mer” och det var vi fullt \u00f6verens om.<\/h4>\n
Det var mycket sjukligt ombord under uppeh\u00e5llet i Beira och halva bes\u00e4ttningen l\u00e5g p\u00e5 sjukhuset i malaria. Mangrovebarken som vi lastade dels i s\u00e4ckar och dels l\u00f6s, var ett.otyg att f\u00e5 ombord.<\/h4>\n
Hela skutan och vi sj\u00e4lva blev r\u00f6df\u00e4rgade av dammet fr\u00e5n lasten. Den anv\u00e4ndes f\u00f6r \u00f6vrigt till att g\u00f6ra r\u00f6df\u00e4rg av i Staterna. M\u00e4ngder av kryp och insekter vimlade i hela fartyget. Alla l\u00e4ngtade vi att f\u00e5 komma ut till sj\u00f6ss igen och f\u00e5 andas h\u00e4rlig frisk sj\u00f6luft. Den 14 maj var vi \u00e4ntligen klara. De sjuka fick komma ombord, men en jungman, som var alltf\u00f6r d\u00e5lig fick l\u00e4mnas kvar. Och s\u00e5 l\u00e4ttades ankaret under en shanty. Den lilla bogserb\u00e5ten drog oss ut p\u00e5 yttre redden, d\u00e4r vi l\u00e5g kvar i tv\u00e5 dygn i v\u00e4ntan p\u00e5 god vind. Den kom den 17 p\u00e5 morgonen och s\u00e5 bar det ut igen, bound for Philadelphia, USA.<\/h4>\n
Det var en underbar k\u00e4nsla att f\u00e5 komma ut p\u00e5 de stora h\u00e4rliga vidderna till sj\u00f6ss och l\u00e4mna den lilla sumph\u00e5lan Beira. D\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga av bes\u00e4ttningen alltj\u00e4mt var sjuka, blev det bara tre man p\u00e5 styrbords vakt, och Jeppe och jag p\u00e5 babords, s\u00e5 nog fick man jobba alltid. S\u00e5 sm\u00e5ningom kryade de p\u00e5 sig och efter fjorton dagar till sj\u00f6ss var b\u00e5da vakterna fulltaliga igen. Ju l\u00e4ngre syd\u00f6ver vi kom, desto s\u00e4mre blev v\u00e4dret och vinden var alltid r\u00e4tt emot. I sju veckor h\u00f6ll vi p\u00e5 med att kryssa oss f\u00f6rbi Goda Hoppsudden innan vi \u00e4ntligen lyckades att ligga s\u00e5 h\u00f6gt att vi kom f\u00f6rbi. Jag tror knappast att vi var ur oljekl\u00e4derna p\u00e5 hela tiden. P\u00e5 pingstafton, den 10 juni, skrev jag i min dagbok: Pingstafton. Natten har varit sv\u00e5r. Ligger f\u00f6r sviktade stumpar. P\u00e5 e.m. full orkan. kl. 7.45. e.m. under allemans vakt kom en fruktansv\u00e4rd brottsj\u00f6 och br\u00f6t ned \u00f6ver hela fartyget. Jag och tv\u00e5 man till satt p\u00e5 akterluckan men blev spolade ned i l\u00e4 br\u00e4dg\u00e5ng. Jag kom under en massa plank och spillror. D\u00e5 jag fick huvudet fritt och vattnet ur \u00f6gon och mun m\u00f6tte en f\u00f6rf\u00e4rlig syn. Hela bryggan var borta och babords livb\u00e5t f\u00f6rsvunnen. Styrbords livb\u00e5t l\u00e5g s\u00f6nderslagen p\u00e5 d\u00e4ck bland massor av vrakspillror. Jag lyckades dra ombord en man som spolats \u00f6verbord. D\u00e5 jag kom upp p\u00e5 halvd\u00e4ck fick jag se en man till i sj\u00f6n p\u00e5 utsidan av babordsb\u00e5ten, som h\u00e4ngde s\u00f6nderslagen och slog mot l\u00e5ringen. Jag skrek allt vad jag orkade: ”Man \u00f6ver bord”. Kastade ut en livboj och en \u00e4nda. Lyckades hala honom ombord. Det var Jeppe:<\/h4>\n
F\u00f6r\u00f6delsen var stor. Hela bryggan och babords livb\u00e5t borta. Styrbords livb\u00e5t s\u00f6nderslagen. Skylightet och kappen p\u00e5 halvd\u00e4ck borta. Skansen vattenfylld. Alle man mer eller mindre skadade. L\u00e4ttmatros Hellgrens kn\u00e4 krossat av ett l\u00f6sslaget vattenfat. Buren med alla h\u00f6ns borta. Grisen borta. Ja, s\u00e5 l\u00e5ngt dagboken. N\u00e4r vi \u00e4ntligen kom upp och fick varmare och b\u00e4ttre v\u00e4der, var det mycket som skulle ses \u00f6ver b\u00e5de bland bes\u00e4ttningen och p\u00e5 fartyget.<\/h4>\n
En natt, n\u00e4r vi som vanligt l\u00e5g och pratade, Jeppe och jag, s\u00e5 sade han:<\/h4>\n
”Jag har aldrig f\u00e5tt tacka dig ordentligt f\u00f6r vad du gjorde f\u00f6r mig p\u00e5 pingstafton. Hade inte du f\u00e5tt se mig s\u00e5 hade jag inte funnits nu. H\u00e4r har du n\u00e4ven.” – ”Det \u00e4r v\u00e4l inget och tala om Jeppe. Hade inte jag f\u00e5tt se dig hade v\u00e4l n\u00e5gon annan gjort det och halat dig ombord igen. Det kanske blir din tur att klara mig en annan g\u00e5ng”, och det blev n\u00e5gra m\u00e5nader senare i Nordatlanten.<\/h4>\n
Under skiftande \u00f6den och stormar kom vi s\u00e5 \u00e4ntligen upp till Philadelphia efter 121 dygns resa. Jag gl\u00f6mde aldrig v\u00e5rt f\u00f6rsta bes\u00f6k iland F\u00f6rst skulle vi g\u00e5 och klippa oss och raka av sk\u00e4gget, som hade f\u00e5tt v\u00e4xa vilt p\u00e5 oss allesammans under hela resan. Sedan hade vi t\u00e4nkt g\u00e5 in p\u00e5 n\u00e5gon liten restaurang och f\u00e5 oss ett riktigt skrovm\u00e5l med m\u00e5nga godsaker, s\u00e5dana som vi fantiserat om under den l\u00e5nga resan med det st\u00e4ndigt salta k\u00f6ttet och stockfisken.<\/h4>\n
Jag och Jeppe f\u00f6ljdes \u00e5t som vanligt och kom in p\u00e5 en fin Barbersalong, s\u00e5 fin som vi aldrig sett f\u00f6rr. Vi trycktes ned i var sin stol och s\u00e5 fick vi g\u00e5 igenom en v\u00e4ldig procedur. Vi begrep inte ett ord av den sortens engelska som de talade, men de klippte, kn\u00e5dade och masserade p\u00e5 alla m\u00f6jliga s\u00e4tt och med alla m\u00f6jliga apparater. N\u00e4r vi \u00e4ntligen var f\u00e4rdiga s\u00e5 k\u00e4nde vi knappt igen varandra och luktade gjorde vi som det finaste gl\u00e4djehus. Men s\u00e5 kom betalningen. Tio dollar skulle de ha av oss var. Vi f\u00f6rstod att vi blivit grundligt uppk\u00f6rda, men det hj\u00e4lpte inte att protestera. De p\u00e5stod att vi sagt ja till allt vad de fr\u00e5gat oss om vi ville ha. Det var bara att betala. F\u00f6r mig n\u00e4ra en och en halv m\u00e5nadsl\u00f6n. En och en halv m\u00e5nads slit och sl\u00e4p f\u00f6r att bli av med h\u00e5ret. Det var den dyraste klippning jag har betalat f\u00f6r. – Det var tv\u00e5 ledsna gossar som traskade direkt ombord, och n\u00e5gon fin mat blev det inte, f\u00f6r vad skulle inte det kosta n\u00e4r klippning var s\u00e5 dyr i det h\u00e4r landet.<\/h4>\n
Efter lossning av lasten f\u00f6rhalades vi till en torrdocka f\u00f6r att bottenm\u00e5la och reparera skadorna. Det var goda tider i Staterna och bes\u00e4ttningarna p\u00e5 de skandinaviska b\u00e5tarna rymde villigt f\u00f6r att m\u00f6nstra i amerikanska b\u00e5tar med m\u00e5ngdubbelt h\u00f6gre hyror.<\/h4>\n
N\u00e4r vi var klara att avsegla den 18 oktober, hade vi fyra nya m\u00e4n i skansen. Det var tv\u00e5 norska matroser, en fransk och en svensk jungman.<\/h4>\n
Matroserna var gamla hardcasar, men de b\u00e5da andra hade aldrig varit ombord i n\u00e5gon skuta f\u00f6rr. De rymde f\u00f6rsta dagen i Savannah, d\u00e4r vi skulle lasta oljekakor f\u00f6r Nakskov i Danmark. Vi anl\u00e4nde dit efter bara fyra dygns segling i en nordlig kuling och loggade \u00e4nda till 14 knop ibland. N\u00e4r vi l\u00e4nsade undan f\u00f6r bara m\u00e4rsseglen och l\u00e4mnade steamb\u00e5tarna l\u00e5ngt efter oss, var vi nog stolta litet till mans. S\u00e5 kom den 17 november d\u00e5 det bar iv\u00e4g ut igen till Nordatlantens stormar.<\/h4>\n
Den sista resan, ty hemkomna skulle vi in i kommissen fyra stycken av oss. Vi skulle ryckt in redan den 1 november. – Det blev en h\u00e5rd resa. Stormar och orkaner mest hela tiden. Det var ytterst n\u00e4ra att vi kantrat efter 10 dygn till sj\u00f6ss. Vi l\u00e5g f\u00f6r babords halsar och sviktade stumpar i en rykande nordlig orkan. N\u00e5gra reservspiror l\u00e5g surrade p\u00e5 d\u00e4ck. Pl\u00f6tsligt sprang k\u00e4ttingsurrningarna p\u00e5 den st\u00f6rsta spiran nere p\u00e5 l\u00e4 sida, som n\u00e4stan st\u00e4ndigt l\u00e5g under vatten. Det h\u00e4nde p\u00e5 natten och efter oerh\u00f6rda sv\u00e5righeter lyckades vi f\u00e5 fast den igen. Men innan det var gjort hade den slagit ett stort h\u00e5l genom d\u00e4cksplankorna och vattnet forsade in i lastrummet. Det lyckades s\u00e5 sm\u00e5ningom att f\u00e5 l\u00e4ckan t\u00e4tad med segelduk och plankstumpar, men m\u00e4ngder av vatten hade tr\u00e4ngt in i lasten och slagsidan blev allt st\u00f6rre. Vattnet hade l\u00f6st upp oljekakorna som blev till en tjock gr\u00f6t och den rann ner i l\u00e4. Vi f\u00f6rstod alla snart vad som skulle h\u00e4nda om vi inte lyckades r\u00e4ta henne.<\/h4>\n
En h\u00f6rna p\u00e5 f\u00f6rluckan \u00f6ppnades och s\u00e5 fick vi krypa ned s\u00e5 m\u00e5nga vi kunde. Styrman, segelmakaren, steward och vaktens fem man. Frivakten p\u00e5 d\u00e4ck. Tv\u00e5 kr\u00e4ngande svaga stormlampor var hela belysningen. En \u00e4cklig varm massa pressade sig alltmer i l\u00e4 och vi sj\u00f6nk ner \u00f6ver kn\u00e4na i gr\u00f6ten. Styrmans ord n\u00e4r vi b\u00f6rjade var bara ”Pojkar, nu l\u00e4mpar vi f\u00f6r v\u00e5ra liv”, och det beh\u00f6vdes inte mer. Hade skutan kantrat medan vi var d\u00e4r nere hade alla dr\u00e4nkts som r\u00e5ttor. Luckan var p\u00e5lagd igen f\u00f6r \u00f6verspolningens skull och den \u00f6ppnades bara vid vaktavl\u00f6sningen.<\/h4>\n
Vi var n\u00e4ra att ge upp av tr\u00f6tthet flera g\u00e5nger, men den som slet v\u00e4rst var Jeppe. Han sj\u00f6ng, han sj\u00f6ng alla m\u00f6jliga sj\u00f6mansvisor han kunde utantill. Vem kunde ge upp n\u00e4r vi hade en s\u00e5n grabb bland oss? I n\u00e4ra tv\u00e5 dygn h\u00f6ll vi p\u00e5 d\u00e4r nere, l\u00e4mpade och st\u00f6ttade med gamla plankbitar och segel. Efter f\u00f6rsta dygnet mojnade det, men dyningarna h\u00f6ll p\u00e5 l\u00e4nge. N\u00e4r vi \u00e4ntligen f\u00f6r gott v\u00e5gade skalka f\u00f6rluckan, s\u00e5 var vi \u00e5tskilliga kilon l\u00e4ttare allesammans.<\/h4>\n
Vi blev intagna av en engelsk kryssare utanf\u00f6r Orkney\u00f6arna till en liten plats som heter Stornoway, men blev frigivna igen efter tre dygn. I Nordsj\u00f6n prejades vi aven tysk ub\u00e5t och styrman fick g\u00e5 \u00f6ver i livb\u00e5ten med papperen. Han kom tillbaka med ordern att vi skulle s\u00e4nkas och vi fick en halvtimme p\u00e5 oss att l\u00e4mna fartyget. Det var h\u00e5rda bud, men hj\u00e4lpen kom i form av Londonb\u00e5ten Thule, som var p\u00e5 v\u00e4g till London med passagerare fr\u00e5n G\u00f6teborg. Den prejades av ub\u00e5ten som satte ombord prisbes\u00e4ttning. De skulle granska alla passagerarnas papper. – Vi l\u00e5g med gigade segel men drev allt l\u00e4ngre bort i den tilltagande v\u00e4stliga vinden. Det var snart alldeles nerm\u00f6rkt och d\u00e5 h\u00f6rdes kaptenens r\u00f6st, mer \u00e4n vanligt k\u00e4rv och skarp: ”Inte ett ljus p\u00e5 d\u00e4ck, s\u00e4tt och skota alla segel f\u00f6r fullt.” Jag tror inte att n\u00e5gon man\u00f6ver blivit utf\u00f6rd s\u00e5 snabbt under hela v\u00e5r tid ombord som nu. Det g\u00e4llde om vi skulle lura tysken. – Vi lyckades och det var ett stolt g\u00e4ng som ett dygn senare kunde sticka ut en bogserkabel till en b\u00e5t utanf\u00f6r Vinga. Den drog oss sedan ner till destinationsorten, Nakskov i Danmark. Den 23 december 1916 gick ankaret i botten p\u00e5 redden.<\/h4>\n
V\u00e5ra sj\u00f6manskistor och s\u00e4ckar var packade och surrade. Landg\u00e5ngskostymen var pressad och p\u00e5 eftermiddagen blev det avm\u00f6nstring f\u00f6r de fyra av oss som skulle in och exercera. Jeppe och jag f\u00f6ljdes \u00e5t till K\u00f6penhamn p\u00e5 kv\u00e4llen ty vi skulle f\u00f6rs\u00f6ka fira julafton hemma, jag i G\u00f6teborg och han i Brantevik. Vi gick brandvakt hela natten i K\u00f6penhamn i sn\u00f6yra och kyla, och f\u00f6rst klockan fyra p\u00e5 morgonen kom vi in p\u00e5 ett caf\u00e9 och fick litet varmt inombords. \u00c4ntligen p\u00e5 eftermiddagen kom vi \u00f6ver med f\u00e4rjan till Malm\u00f6. P\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationen skiljdes vi \u00e5t, Jeppe och jag, tv\u00e5 pojkar som danats till m\u00e4n i ett h\u00e5rt yrke.Vi beseglade v\u00e5r v\u00e4nskap med ett h\u00e5rt handslag, \u00f6nskade varandra god jul och lovade f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e4nga ihop i kommissen ocks\u00e5. Vi skulle ju tr\u00e4ffas i pinan efter helgen, l\u00e4ngre v\u00e5gade vi ju inte stanna hemma.<\/h4>\n
P\u00e5 julafton klockan elva p\u00e5 kv\u00e4llen var jag hemma igen och mottogs med stora famnen av far och mor och syskonen. Men juldagarna gick fort och p\u00e5 annandagskv\u00e4llen satt jag \u00e5ter p\u00e5 t\u00e5get, men denna g\u00e5ngen till Karlskrona, och d\u00e4r tr\u00e4ffades vi igen, Jeppe och jag.<\/h4>\n
De f\u00e5 dagarna jag var hemma m\u00e4rkte jag n\u00e5got som jag inte v\u00e4ntat mig. Mina gamla kamrater och grabbarna i kvarteret var p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fr\u00e4mmande och vi hade inget gemensamt l\u00e4ngre. Ocks\u00e5 hon, flickan p\u00e5 kortet i kojen, var annorlunda. Men n\u00e4r jag satt d\u00e4r p\u00e5 t\u00e5get och funderade s\u00e5 kom jag underfund med vad det var. Det var inte de, utan jag som hade f\u00f6r\u00e4ndrats. F\u00f6r dem hade barndoms\u00e5ren \u00f6verg\u00e5tt i glada ungdoms\u00e5r. F\u00f6r mig, som nu varit till sj\u00f6ss i tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r, hade barndoms\u00e5ren slutat n\u00e4r jag skrev mitt namn i sj\u00f6mansrullan f\u00f6rsta g\u00e5ngen. F\u00f6r oss p\u00e5 sj\u00f6n fanns inga ungdoms\u00e5r, bara h\u00e5rda, slitsamma, danande allvars\u00e5r. – S\u00e5 tr\u00e4ffades vi igen, Jeppe och jag, och v\u00e4nskapen var varmare \u00e4n n\u00e5gonsin. Vi l\u00e5g p\u00e5 samma logoment och h\u00f6ll ihop i v\u00e5tt och torrt. P\u00e5 kv\u00e4llen, n\u00e4r vi inte hade kasernvakt, satt vi p\u00e5 n\u00e5got litet caf\u00e9 med en kopp kaffe och pratade minnen fr\u00e5n Zaritza. Vi hade d\u00e5 den stora summan av femtio \u00f6re om dagen i v\u00e4rnpliktsavl\u00f6ning, och det m\u00e5ste r\u00e4cka.<\/h4>\n
Vi hade varit inne p\u00e5 kompaniexpeditionen och beg\u00e4rt att bli sj\u00f6kommenderade p\u00e5 samma b\u00e5t om det gick f\u00f6r sig. En dag, n\u00e4r vi h\u00f6ll p\u00e5 med den tr\u00e5kiga rekryten p\u00e5 kaserng\u00e5rden, kom det en man och skrek mitt nummer och namn f\u00f6r sj\u00f6kommendering, men Jeppes var inte med. Vi f\u00f6rstod att nu skulle vi skiljas \u00e5t. Jag hann knappast s\u00e4ga adj\u00f6 till min gamle v\u00e4n. Jag skulle iv\u00e4g med t\u00e5get om en timma till Nyn\u00e4shamn. f\u00f6r vidarebefordran till Visby och torpedkryssaren \u00d6rnen, som desarmerade minor i \u00d6stersj\u00f6n.<\/h4>\n
Jeppe hamnade strax efter\u00e5t, vill jag minnas, p\u00e5 pansarb\u00e5ten Sverige. Vi skrev till varandra, men n\u00e4r exercisen och f\u00f6ljande mobilisering var slut gick Jeppe in p\u00e5 skolan i Kalmar och jag fortsatte p\u00e5 nordsj\u00f6b\u00e5tar d\u00e4r man tj\u00e4nade bra krigsrisk nu n\u00e4r ub\u00e5tskriget var som v\u00e4rst.<\/h4>\n
N\u00e4r kriget var slut gick jag in p\u00e5 navigationsskolan i G\u00f6teborg, och tog mina examina. Jag kom s\u00e5 sm\u00e5ningom som styrman i ett G\u00f6teborgsrederi som bland annat hade en trade p\u00e5 Antwerpen. Jag blev r\u00e4tt s\u00e5 hemtam p\u00e5 den gamla svenska sj\u00f6manskyrkan, inte den nuvarande i Italielei. – Styrmansl\u00f6nen var liten p\u00e5 den tiden och det g\u00e4llde att spara p\u00e5 slantarna. Det blev mest att g\u00e5 dit och l\u00e4sa tidningen eller prata bort en stund med Nisse Toft, sj\u00f6manspastorn, en god v\u00e4n till oss alla. En kv\u00e4ll n\u00e4r jag satt d\u00e4r och l\u00e4ste ensam vid ett bord, s\u00e5 h\u00f6rde jag n\u00e5gon komma in. Jag s\u00e5g inte upp utan fortsatte l\u00e4sa min tidning. Nykomlingen stod still en stund och s\u00e5 h\u00f6rde jag honom n\u00e4rma sig. S\u00e5 fick jag en dunk i ryggen s\u00e5 jag h\u00f6ll p\u00e5 att ramla av stolen.<\/h4>\n
Jag rusade upp och undrade vad i helsicke det var fr\u00e5ga om! – Och d\u00e4r stod han, Jeppe, och sken som en sol. ”Jag k\u00e4nde igen dig s\u00e5 fort jag kom in genom d\u00f6rren”, sade han. ”Vad det \u00e4r roligt att tr\u00e4ffa dig igen. Det \u00e4r sju \u00e5r sedan sist.”<\/h4>\n
Vi satt hela kv\u00e4llen och pratade om gamla minnen och v\u00e5ra \u00f6den och \u00e4ventyr under de g\u00e5ngna \u00e5ren. Vi var b\u00e5da gifta och hade familj. Han var nu styrman i en Trelleborgsb\u00e5t som ocks\u00e5 hade trade p\u00e5 Antwerpen. Under flera \u00e5r tr\u00e4ffades vi r\u00e4tt ofta p\u00e5 kyrkan eller p\u00e5 ett litet caf\u00e9 bredvid. D\u00e4r kunde vi sitta i timtal med ett glas \u00f6l tillsammans med pastorn och diskutera livets problem. Ett tag var Jeppe bef\u00e4lhavare p\u00e5 en Kalmarb\u00e5t, men han trivdes inte d\u00e4r, utan gick tillbaka till sitt gamla rederi som styrman. \u00c5ren gick och vi hamnade p\u00e5 andra fartyg. Jeppe kom ut p\u00e5 tankfartyg och det blev allt l\u00e4ngre mellan tr\u00e4ffarna.<\/h4>\n
S\u00e5 kom det andra stora v\u00e4rldskriget. Helvetet till sj\u00f6ss br\u00f6t ut!<\/h4>\n
Jag hamnade med mitt fartyg innanf\u00f6r sp\u00e4rren och blev tvungen att segla p\u00e5 tyska Nordsj\u00f6kusten och Rotterdam med malm och kol. Det var en fruktansv\u00e4rd tid. De flesta av mina gamla v\u00e4nner och skeppskamrater gick bort, den ene efter den andre. Man h\u00f6rde det i radion eller l\u00e4ste det i tidningarna efter hemkomsten. Varje g\u00e5ng man l\u00e4mnade svensk hamn och den gr\u00e5tande familjen s\u00e5 t\u00e4nkte man: ”Kanske \u00e4r det min tur nu, kanske det var sista g\u00e5ngen.” – En morgon i april 1941 satt jag i min hytt och lyssnade p\u00e5 radion — Den 31 mars torpederades i Nordatlanten svenska tankfartyget Castor av Trelleborg. Femton man saknas. Och d\u00e4r var hans namn med, min gamle v\u00e4n Jeppe. —<\/h4>\n
Det \u00e4r en lugn och stilla natt p\u00e5 Nordsj\u00f6n m\u00e5nga \u00e5r senare. Uppe p\u00e5 bryggan g\u00e5r tredjestyrman och pysslar med alla de moderna instrumenten. S\u00e5 g\u00e5r han ut p\u00e5 bryggvingen och ser sig om. Nere p\u00e5 b\u00e5td\u00e4ck st\u00e5r den gamle bef\u00e4lhavaren och ser ut \u00f6ver havet och styrmannen undrar varf\u00f6r inte Gubben g\u00e5r och l\u00e4gger sig.<\/h4>\n
Men den gamle, han ser ut \u00f6ver det hav som tagit s\u00e5 m\u00e5nga av hans kamrater och ungdomsv\u00e4nner. Han kan inte gl\u00f6mma. Hans tankar g\u00e5r ut \u00f6ver havet, ut p\u00e5 Atlanten. Han ser hur torpeden tr\u00e4ffar tankb\u00e5ten midskepps. Hur den brinnande oljan v\u00e4ller ut ur fartyget och ut \u00f6ver vattnet. Han ser honom st\u00e5 d\u00e4r vid d\u00e4verten, firande livb\u00e5ten med mannarna i. Kanske har de en chans att komma undan l\u00e5gorna. Sj\u00f6mannen fr\u00e5n Brantevik, Karl Ludvig Jeppsson, sj\u00e4lv blev du kvar.<\/h4>\n
Detta var den sanna ber\u00e4ttelsen om sj\u00f6mannen Jeppe fr\u00e5n Brantevik.<\/h4>\n
\n4. Runt Kap Horn med ”Hertiginnan.” av Helge Heikkinen<\/h4>\n
Den fyrmastade st\u00e5lbarken Herzogin Cecilie, som tillh\u00f6rde sj\u00f6fartsr\u00e5det Gustaf Erikson i Mariehamn, avseglade l\u00f6rdagen den 25 januari 1930 fr\u00e5n Wallaroo i Sydaustralien, destinerad till Falmouth i England f\u00f6r order, med en last av 4,242 ton vete. Bes\u00e4ttningen uppgick till 27 man och bef\u00e4lhavare var sj\u00f6kapten Sven Eriksson.<\/h4>\n
Ungef\u00e4r samtidigt l\u00e4mnade flera andra segelfartyg fr\u00e5n olika nationer andra hamnar vid Spencergolfen d\u00e4r de, liksom vi, hade legat och lastat vete. \u00c5rets vetekappsegling – Grain Race – hade b\u00f6rjat. Vi visste \u00e4nnu inte vilket fartyg som f\u00f6rst hade kommit iv\u00e4g och lika litet vilket som skulle vara f\u00f6rst i orderhamnen. Fast\u00e4n bl\u00e5 bandet, segervimpeln fr\u00e5n klipperskeppens tidevarv, inte l\u00e4ngre delades ut till det fartyg som hade gjort den snabbaste resan fr\u00e5n Australien till Europa, hade kappseglingarna kvar samma lockelse som f\u00f6rr. Samma intensiva sp\u00e4nning \u00f6verv\u00e4ldigade m\u00e4nnen ombord p\u00e5 de t\u00e4vlande fartygen varje g\u00e5ng ankaret l\u00e4ttades i avg\u00e5ngshamnen och de vita seglen skotades ut f\u00f6r vinden.<\/h4>\n
Morgonbrisen bl\u00e5ste friskt n\u00e4r Hertiginnan med skummet forsande om st\u00e4ven gled ut ur hamnen p\u00e5 v\u00e4g mot de \u00f6ppna havsvidderna. Snabbt l\u00e4mnade vi den lilla staden bakom oss. Mot den bl\u00e5nande himlen avtecknade den sig i silhuett en stund men f\u00f6rsvann snart helt ur sikte. \u00c5ter hade det m\u00e4ktiga havet tagit oss helt i sitt v\u00e5ld. Vi k\u00e4nde den saltm\u00e4ttade vinden smeka v\u00e5ra ansikten och d\u00e4ckets rytmiska gungning under f\u00f6tterna. Vi s\u00e5g hur fartyget under trycket av den v\u00e4ldiga segelmassan trotsigt pressade sig fram genom de brusande v\u00e5gorna, liksom vore hon en levande varelse som f\u00f6rnam fartens tjusning och ins\u00e5g att kappseglingen var en gemensam sak f\u00f6r oss alla.<\/h4>\n
Den gynnsamma morgonbrisen var emellertid inte l\u00e5ngvarig. Pl\u00f6tsligt blev vinden nyckfull s\u00e5 vi fick b\u00f6rja kryssa f\u00f6r att komma ur Spencergolfens tr\u00e5nga farvatten. Inom resans f\u00f6rsta 28 timmar fick vi g\u00f6ra \u00e5tta stagv\u00e4ndningar men efter dessa p\u00e5frestningar l\u00e5g fartyget i rum sj\u00f6. F\u00f6rst d\u00e5 b\u00f6rjade den vanliga rutinen ombord med regelbundna vakter och de otaliga syssels\u00e4ttningar som vi grundligt hunnit v\u00e4nja oss vid under nedresan.<\/h4>\n
P\u00e5 fj\u00e4rde dagens morgon siktade vi p\u00e5 styrbordssidan de fyra masterna av en annan bark som tycktes styra ungef\u00e4r samma kurs som vi, dikt bidevind, men l\u00e5g i l\u00e4 om oss. Snart k\u00e4nde vi igen henne som Hougomont. Hon tillh\u00f6rde samma rederi som Herzogin Cecilie och var liksom hon k\u00e4nd som en god bidevindseglare. De n\u00e4rmaste dagarna blev det kappsegling mellan de b\u00e5da fartygen. F\u00f6ljande morgon mojnade vinden ut och p\u00e5 eftermiddagen gjorde v\u00e5r kapten ett bes\u00f6k hos sin kollega p\u00e5 Hougomont Storm Petter, v\u00e5r andre styrman, segelmakaren och donkeyman fick f\u00f6lja med i motorb\u00e5ten. N\u00e4r de \u00e5terv\u00e4nde vid sjutiden p\u00e5 kv\u00e4llen fick vi h\u00f6ra nyheter. ”Vart \u00e4r di p\u00e5 v\u00e4g?” hojtade kocken och stack ut huvudet genom d\u00f6rr\u00f6ppningen. Sin vana trogen kunde han inte h\u00e5lla sig lugn i kabyssen, n\u00e4r n\u00e5got ovanligt h\u00e4nde p\u00e5 d\u00e4ck. – ”Till Sydamerika, till v\u00e4stkusten”, svarade segelmakaren korthugget. – ”J\u00e4keln \u00e4nd\u00e5, om man finge f\u00f6lja med”, suckade jungmannen Karl-Alfred och str\u00f6k av sina tj\u00e4riga h\u00e4nder p\u00e5 byxbaken. ”Ja det skulle vara grejor,” inf\u00f6ll Greven, en svensk matros. ”Valparaiso och Callao \u00e4r annat \u00e4n Wallaroo. S\u00e5dana senoritor som jag tr\u00e4ffade d\u00e4r, n\u00e4r jag var p\u00e5 motorfartyg, finns tamefan ingen annan stans p\u00e5 hela jordklotet. Den yngsta och vackraste var arvtagerska till ett gods som var st\u00f6rre \u00e4n Sm\u00e5land. D\u00e4r skulle man inte haft annat att g\u00f6ra \u00e4n att rida runt f\u00e4lten p\u00e5 rash\u00e4star och inspektera halvbloden, som jobbade d\u00e4r.” ”Jag tycker h\u00e4r luktar illa,”sa timmerman som hade r\u00e5kat komma f\u00f6rbi och h\u00f6rt Grevens utl\u00e4ggning. ”Varf\u00f6r stannade herrn inte i paradiset?” – ”Du tror f\u00f6rst\u00e5s att jag ljuger, din f\u00f6rbannade tr\u00e4gnagare,” exploderade Greven och kn\u00f6t n\u00e4ven. ”Tror du att jag \u00e4r en s\u00e5n karl som gifter nig f\u00f6r pengarna, va?” – ”Men godset, godset” j\u00e4mrade sig kocken, ”Det var v\u00e4l v\u00e4rt stora pengar. Hur kunde du l\u00e4mna det p\u00e5 det viset? Och flickan sen, den vackra spanjorskan. Du m\u00e5tte ha en skruv l\u00f6s!” – ”Nej gossar; inte gifter man sig f\u00f6r pengar inte,” avgjorde L\u00e5ng-Charlie saken och fortsatte allvarligt ”Jag hade ocks\u00e5 en rik flicka i Norden en g\u00e5ng, men till sj\u00f6ss gick jag och l\u00e4mnade henne”.<\/h4>\n
Resonemanget avbr\u00f6ts av tv\u00e5 g\u00e4lla vissel. I detsamma uppenbarade sig Storm-Petter p\u00e5 f\u00f6rkanten av halvd\u00e4ck och beordrade oss att styvhala lovartsbrassarna. Under tiden vi h\u00f6ll p\u00e5 att lyfta upp motorb\u00e5ten, hade n\u00e4mligen Hougomont lyckats slinka f\u00f6rbi. N\u00e4r m\u00f6rkret f\u00f6ll p\u00e5 l\u00e5g hon fortfarande f\u00f6r om oss, och p\u00e5 Herzogin Cecilie b\u00f6rjade vi diskutera henne igen.<\/h4>\n
”Inte \u00e4r hon p\u00e5 v\u00e4g till n\u00e5got paradis precis”; f\u00f6rklarade segelmakaren. ”Hon g\u00e5r till Galapagos\u00f6arna f\u00f6r att lasta guano. Det \u00e4r den v\u00e4rsta last man kan t\u00e4nka sig. N\u00e4r Eriksons Winterhude hade varit d\u00e4r ber\u00e4ttade pojkarna att lukten bet sig fast \u00f6verallt, till och med i provianten och det var ett under att de klarade sig med livet i beh\u00e5ll.” – ”Men t\u00e4nk p\u00e5 hyran d\u00e4r”, inflikade Karl-Alfred. ”Donkey ber\u00e4ttade just att den betalades enligt amerikansk tariff. Det \u00e4r v\u00e4l f\u00f6r att f\u00e5 folk att stanna kvar. Skutan har ju varit borta fr\u00e5n Finland s\u00e5 l\u00e4nge att bes\u00e4ttningen har r\u00e4ttighet att m\u00f6nstra av i utl\u00e4ndsk hamn om den har lust.”<\/h4>\n
”Ja nog hade di tur p\u00e5 Hougomont alltid”, menade kocken som hade tagit sig en runda i skansen f\u00f6r att kontrollera att lapskojsen smakade. ”Men annat \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 med maskinfartyg, ” utbrast Greven \u00f6verl\u00e4gset. ”Ni skulle ha varit med p\u00e5 M., n\u00e4r hon var p\u00e5 turistkryssning. Livet var som en enda s\u00f6ndag. T\u00e4nk er ett bl\u00e4ndvitt hypermodernt motorfartyg med vitkl\u00e4dda passagerare, som l\u00e5g och drog sig i d\u00e4cksstolarna mellan m\u00e5ltiderna. F \u00f6r att stimulera aptiten spelade d\u00e4ckstennis eller simmade i bass\u00e4ngen, som hade byggts enkom f\u00f6r dem. I Egypten gjorde de utf\u00e4rder till pyramiderna, i Indien fotograferade de pagoderna och p\u00e5 Hawaii roade de sig med surfing. Vi bes\u00e4ttningsm\u00e4n var ocks\u00e5 kl\u00e4dda i vitt och gick omkring som andra gentlem\u00e4n. Att st\u00e5 till rors var ett sant n\u00f6je, ena \u00f6gat h\u00f6ll man p\u00e5 kompassen och det andra p\u00e5 de v\u00e4lsvarvade filmstj\u00e4rnornas rasben n\u00e4r de l\u00e5g och latade sig p\u00e5 d\u00e4ck.” – ”Men f\u00f6r att bli en riktig sj\u00f6man var du \u00e4nd\u00e5 tvungen att komma hit”, konstaterade segelmakaren som aldrig satt sin fot p\u00e5 en \u00e5ngare. ”Annars skulle du aldrig blivit annat \u00e4n en steamb\u00e5tsgr\u00e4vling i hela ditt liv”.<\/h4>\n
Liksom for att understryka segelmakarens ord kr\u00e4ngde fartyget \u00f6ver f\u00f6r en kraftig vindst\u00f6t. Strax d\u00e4refter lj\u00f6d styrmans visselpipa fr\u00e5n d\u00e4ck och n\u00e4r vi kom ut fick vi order att brassa fyrkant. V\u00e4stanvinden hade satt in p\u00e5 fullt allvar. Snart visade det sig att Hougomomt var en god seglare \u00e4ven i akterlig vind, men under nattens lopp lyckades vi passera henne och f\u00f6ljande morgon l\u00e5g hon l\u00e5ngt akterut. Snart f\u00f6rsvann hon under horisonten. D\u00e5 visste vi inte att vi s\u00e5g henne f\u00f6r sista g\u00e5ngen. \u00c5r1932 r\u00e5kade hon ut f\u00f6r en orkan som slog back i seglen och avmastade henne. Under n\u00f6drigg lyckades fartyget likv\u00e4l ta sig fram till Australien d\u00e4r hon efter kondemnering blev liggande som v\u00e5gbrytare i Adelaide.<\/h4>\n
F\u00f6r de hemv\u00e4ndande vetefartygen var det f\u00f6rdelaktigast att g\u00f6ra f\u00e4rden \u00f6ver Stilla Havet l\u00e4ngs the roaring forties – de tjutande fyrtiorna som engelsm\u00e4nnen kallar det st\u00e4ndigt stormiga omr\u00e5det mellan fyrtionde och femtionde breddgraderna.<\/h4>\n
Redan i b\u00f6rjan av resan kunde vi p\u00e5 grund av den l\u00e5nga dyningen gissa oss till vad som komma skulle men f\u00f6rst efter det att vi passerat Auckland\u00f6arna – en obebodd \u00f6grupp sydv\u00e4st om Nya Zeeland – fick vi k\u00e4nning aven verklig orkan. I den uppr\u00f6rda sj\u00f6n rullade fartyget som aldrig f\u00f6rr och det var om\u00f6jligt att h\u00e5lla sig uppr\u00e4tt. Enligt radionyheterna intr\u00e4ffade samtidigt en sv\u00e5r jordb\u00e4vning p\u00e5 Nya Zeeland som kr\u00e4vde ett flertal m\u00e4nniskoliv, och m\u00f6jligt \u00e4r att detta naturfenomen \u00e4ven var orsak till den h\u00e5rda stormen. N\u00e4r fartyget kr\u00e4ngde \u00f6ver tog hon in tontals med vatten \u00f6ver d\u00e4ck och byarna pressade henne s\u00e5 h\u00e5rt upp i vind att det beh\u00f6vdes \u00e5tta man till rors f\u00f6r att h\u00e5lla henne p\u00e5 kurs<\/h4>\n
P\u00e5 Stora oceanen, v\u00e4rldens st\u00f6rsta hav med sina hundra\u00e5ttio millioner kvadratkilometers yta, fanns det mer \u00e4n nog utrymme f\u00f6r kappsegling. Djupet r\u00e4ckte ocks\u00e5 till. Det st\u00f6rsta, 10,793 meter, har uppm\u00e4tts \u00f6ster om Filipinerna. Det var p\u00e5 denna ofantliga, stormiga vatten\u00f6ken som Hertiginnan f\u00f6retr\u00e4desvis hade brukat f\u00e5 f\u00f6rspr\u00e5ng i tidigare vetekappseglingar, ty bland v\u00e4rldens sista djuphavssegelfartyg var hon onekligen den b\u00e4sta h\u00e5rdvindsseglaren. Med sina stabila master, kraftiga segelst\u00e4ll och h\u00e4nsynsl\u00f6sa bef\u00e4l, som inte sparade varken sig sj\u00e4lva, fartyg eller bes\u00e4ttning, tycktes hon klara vilka p\u00e5frestningar som helst. Som en linje\u00e5ngare pl\u00f6jde hon fram\u00e5t i den akterliga sj\u00f6n.<\/h4>\n
Stolt som en havs\u00f6rn h\u00f6jde hon sig p\u00e5 v\u00e5gtopparna, d\u00e4r hon skakade av sig de \u00f6verbrytandevattenmassorna innan hon rutschade ner i v\u00e5gdalen, beredd att m\u00f6ta f\u00f6ljande brottsj\u00f6. N\u00e4r vinden n\u00e5gon g\u00e5ng tillf\u00e4lligt avtog, verkade det som om den endast samlade nya krafter f\u00f6r f\u00f6ljande attack. Under de v\u00e4rsta kastbyarna h\u00e4nde det d\u00e5 och d\u00e5 att n\u00e5got segel bl\u00e5ste i trasor, men lika snabbt slogs ett nytt under. V\u00e4dret blev kallare och kallare och solen s\u00e5g vi s\u00e4llan eller aldrig. Regnbyar och tjocka avl\u00f6ste varandra och utkik m\u00e5ste h\u00e5llas \u00e4ven p\u00e5 dagen. I skansen r\u00e5dde st\u00e4ndigt m\u00f6rker d\u00e5 vi hela tiden var tvungna att ha blind -ventilerna p\u00e5skruvade f\u00f6r sj\u00f6g\u00e5ngens skull och allting dr\u00f6p av fukt.<\/h4>\n
Lite omv\u00e4xling blev det i tristessen d\u00e5 vi den 15 februari skar 180 – gradersmeridianen – datumgr\u00e4nsen – och hade turen att f\u00e5 tv\u00e5 l\u00f6rdagar i f\u00f6ljd. B\u00e5da dagarna slutade vi fartygsarbetet klockan tv\u00e5 och undf\u00e4gnades med stockfisk och risgrynsv\u00e4lling till middag. Storm-Petter rasade \u00f6ver den extra ledigheten, men vi var s\u00e4kra p\u00e5 att han skulle ta skadan igen s\u00e5 fort det blev vardag.<\/h4>\n
I matros-skansen funderade vi storligen \u00f6ver hur det egentligen h\u00e4ngde ihop med den extra l\u00f6rdagen, men Martin, en av eleverna som f\u00f6r tillf\u00e4llet stuckit sig in, hade tydligen studerat saken tidigare och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rklara f\u00f6r oss. ”Ni vet ju gubbar, att en orts tid beror p\u00e5 dess longitud, N\u00e4r klockan till exempel \u00e4r tolv i Helsingfors \u00e4r den bara elva i Stockholm. D\u00e4rf\u00f6r vrids ju klockorna p\u00e5 ett fartyg varje dag i samband med middagsr\u00e4kningen fram\u00e5t eller bak\u00e5t beroende p\u00e5 om hon g\u00e5r ostvart eller v\u00e4stvart. Skepp som m\u00f6ts vid datumgr\u00e4nsen kommer d\u00e4rf\u00f6r att ha samma klockslag men olika datum och f\u00f6ljaktligen m\u00e5ste det som kommer v\u00e4sterifr\u00e5n hoppa \u00f6ver en veckodag, medan det som kommer \u00f6sterifr\u00e5n f\u00e5r ta senaste veckodag omigen.” Det l\u00e4t ju ganska enkelt, men \u00e4r det n\u00e5n som kan s\u00e4ga n\u00e4r det \u00e4r slut p\u00e5 det h\u00e4r el\u00e4ndet”, st\u00f6nade den l\u00e5nge ”Stockholm”, som hade sv\u00e4ngt sig ner ur sin koj och d\u00e4rvid slagit huvudet i balken.<\/h4>\n
Den fr\u00e5gan kunde ingen besvara, men f\u00f6ljande dag besl\u00f6t vi att g\u00f6ra livet lite dr\u00e4gligare i den utkylda skansen D\u00e5 vinden tillf\u00e4lligt mojnade letade vi fram och monterade upp en gammal kamin, som legat undanstuvad i f\u00f6rpiken. Det k\u00e4ndes obeskrivligt sk\u00f6nt att komma in till den gl\u00f6dheta kaminen efter en ruggig vakt, men gl\u00e4djen blev inte l\u00e5ngvarig. Redan vid vaktombytet p\u00e5 onsdagskv\u00e4llen tog en brottsj\u00f6 skorstenen som stack ut genom en av ventilerna och vr\u00e4kte sig in i skansen, d\u00e4r den stj\u00e4lpte omkull kaminen, som fr\u00e4sande b\u00f6rjade att rulla fram och tillbaka i det skvalpande vattnet. Karl-Alfred, som hade legat och sovit p\u00e5 durken och blivit dybl\u00f6t, rusade upp med en svordom och t\u00e4ppte till ventilen med ett tr\u00e4lock. Det l\u00f6nade sig inte att rusta upp kaminen p\u00e5 nytt s\u00e5 l\u00e4nge stormen varade. – N\u00e4r lugnet var \u00e5terst\u00e4llt skruvade R\u00f6dsk\u00e4gg upp lampveken och t\u00e4nde en cigarettfimp Tobaken b\u00f6rjade redan tryta, s\u00e5 det var dags att anv\u00e4nda sparade fimpar. Frivakten kr\u00f6p genast till kojs f\u00f6r att stj\u00e4la sig till en stunds vila s\u00e5 l\u00e4nge de hade tillf\u00e4lle.<\/h4>\n
N\u00e4r som helst kunde de bli kallade p\u00e5 d\u00e4ck igen. ”Mariestad”, som hade kommit in i matrosskansen f\u00f6r att g\u00f6ra backstr\u00f6m, slet av sig st\u00f6vlarna, t\u00f6mde dem, tog av strumporna och vred dem torra innan han drog p\u00e5 sig alltsammans igen. D\u00e5 han hade diskat och st\u00e4llt undan tallrikarna i det v\u00e4ggfasta sk\u00e5pet sl\u00e4ckte han lampan innan han gick ut till vakten. Det var ont om fotogen. Vi hade inte ens fartygslanternorna t\u00e4nda.<\/h4>\n
F\u00f6ljande l\u00f6rdag hade vinden avtagit n\u00e5got och Storm-Petters knarrighet \u00f6ver dubbell\u00f6rdagen hade synbarligen f\u00f6rsvunnit. Strax efter middagen uppenbarade han sig p\u00e5 gott hum\u00f6r i donkeyrummet och tog Donkeykalle med sig akter\u00f6ver. D\u00e5 denne efter en stund sm\u00e5mysande \u00e5terv\u00e4nde luktade han whisky p\u00e5 l\u00e5ngt h\u00e5ll. N\u00e4r han med timmermannens bist\u00e5nd b\u00f6rjade slipa yxa och kniv f\u00f6rstod vi att det var slaktningsdags. En sup h\u00f6rde till men Kalle hade f\u00e5tt fyra – tv\u00e5 p\u00e5 varje fot. Styrket\u00e5ren var s\u00e4kerligen v\u00e4lbeh\u00f6vlig, ty det var Kain som skulle offras. Kain som vi haft med oss \u00e4nda fr\u00e5n Norge och som levt mitt ibland oss n\u00e4stan som en huskatt. F\u00f6re avseglingen fr\u00e5n Wallaroo hade grisbest\u00e5ndet \u00f6kats med fem svarta vetesvin, runda som ballonger och s\u00e5 inb\u00e4ddade i fett att varken f\u00f6tter eller \u00f6gon syntes. Bland sina australiska br\u00f6der p\u00e5minde den norska galten n\u00e4rmast om en r\u00e4v, fast\u00e4n den v\u00e4l v\u00e4gde n\u00e4rmare 100 kilo.<\/h4>\n
S\u00e5 fort Kalle steg \u00f6ver tr\u00f6skeln till svinstian satte alla sex grisarna ig\u00e5ng med ett hj\u00e4rtsk\u00e4rande grymtande som om de skulle ha anat hans onda avsikter. ”Mariestad”, som hade s\u00e4rskilt handlag med grisar och som hade sk\u00f6tt Kain hela tiden, hj\u00e4lpte till att sl\u00e4pa ut det vettskr\u00e4mda djuret p\u00e5 d\u00e4ck. Alle man hade kommit f\u00f6r att bevittna sk\u00e5despelet utom rorsman, som stod p\u00e5 t\u00e5 p\u00e5 rodertrallet och str\u00e4ckte p\u00e5 halsen f\u00f6r att inte g\u00e5 miste om f\u00f6rest\u00e4llningen. P\u00e5 stormbryggan som ledde till backen stod skepparen i egen h\u00f6g person och stirrade stint ner\u00e5t och vid hans f\u00f6tter hade Paik, skeppshunden, darrande krupit ihop.<\/h4>\n
N\u00e4r kocken och stuerten hade anl\u00e4nt med hett vatten och en tom pyts f\u00f6r blodet gav Kalle grisen n\u00e5dast\u00f6ten. Med van hand hanterade han vapnen. Han hade varit bonddr\u00e4ng i sin ungdom och snart h\u00e4ngde Kain renrakad och styckad i k\u00f6ttp\u00e5sar i mesanvanten. – Samma kv\u00e4ll fick vi ett riktigt skrovm\u00e5l stekt fl\u00e4sk och blodpl\u00e4ttar med l\u00f6k i till efterr\u00e4tt. N\u00e4r vi satt till bords fr\u00e5gade Eken\u00e4s pl\u00f6tsligt:”Har ni t\u00e4nkt p\u00e5 grisbyn? I natt blir det nog inte mycket s\u00f6mn av, f\u00f6r det har v\u00e4l aldrig h\u00e4nt att slaktning p\u00e5 sj\u00f6n inte f\u00f6ljts av storm”. – Det h\u00e4nde inte heller denna g\u00e5ng.<\/h4>\n
Innan frivakten hade hunnit g\u00e5 till kojs h\u00f6rdes tv\u00e5 vissel. Barometern hade fallit orov\u00e4ckande och vakten som var p\u00e5 d\u00e4ck fick b\u00f6rja b\u00e4rga segel. Undan f\u00f6r undan friskade vinden i och strax f\u00f6re midnatt kallades alle man p\u00e5 d\u00e4ck. – Norrmannen Christiansen och jag fick st\u00e5 till rors hela hundvakten. Att styra var ett h\u00e5rt arbete i det ogenmtr\u00e4ngliga m\u00f6rkret, d\u00e5 vi inte kunde urskilja v\u00e5gorna utan fick lita helt p\u00e5 kompassen. D\u00e5 en brottsj\u00f6 slog in nakterhusglaset blev det \u00e4nnu v\u00e4rre. N\u00e5gon kom med rep och surrade fast oss vid ratten f\u00f6r att vi inte skulle spolas \u00f6verbord.<\/h4>\n
Natten f\u00f6ref\u00f6ll o\u00e4ndlig. Det rytande havet tornade upp sig till skyh\u00f6ga vitskummiga vattenmurar som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng st\u00f6rtade sig \u00f6ver fartyget med obarmh\u00e4rtig kraft. Pl\u00f6tsligt ropade Chistiansen, som stod i lovart:<\/h4>\n
”Se upp och h\u00e5ll i dig, f\u00f6r nu kommer det en!” Jag tog st\u00f6d med f\u00f6tterna och grep h\u00e5rdare tag om ratten. I n\u00e4sta \u00f6gonblick svepte en sj\u00f6 som tycktes komma rakt uppifr\u00e5n ner \u00f6ver oss. Christiansen tog emot den v\u00e4rsta st\u00f6ten med sin breda rygg, och st\u00e5ende \u00e4nda upp till halsen i det forsande vattnet vred vi ratten spak f\u00f6r spak \u00f6ver till lovart f\u00f6r att hindra fartyget att falla av och f\u00e5 sj\u00f6n fr\u00e5n sidan, vilket kunde ha blivit allas v\u00e5r underg\u00e5ng.<\/h4>\n
Pl\u00f6tsligt uppenbarade sig kaptenens sammanbitna ansikte i skenet av den fl\u00e4mtande nakterhuslampan och fixerade oss skarpt. Med pekfingret h\u00f6jt till varning befallde han barskt: ”H\u00e5ll kursen!” – D\u00e4refter f\u00f6rsvann ansiktet, men ordern etsades outpl\u00e5nligt in i v\u00e5rt medvetande. Denne allvarlige man talade aldrig i on\u00f6dan, och denna g\u00e5ng r\u00e4ckte tv\u00e5 ord.<\/h4>\n
F\u00f6r varje minut som gick tilltog stormens tjut och havets d\u00e5n. Pl\u00f6tsligt skakades fartyget aven fruktansv\u00e4rd st\u00f6t, liksom om hon skulle ha r\u00e4nt p\u00e5 ett grund och st\u00e4ven pressades djupt ner i v\u00e5gorna. N\u00e4r platsen, d\u00e4r fartyget borde ha varit f\u00f6r ett \u00f6gonblick lystes upp av ett sp\u00f6klikt fosforskimrande sken, syntes inget annat \u00e4n en brusande vattenflod, ur vilken masterna stack upp. Genom de rasande elementens larm h\u00f6rdes ljud av tr\u00e4 som kn\u00e4cktes och n\u00e5gonstans slungades en flytande tunna med ursinnig kraft motj\u00e4rnskotten. De fruktade sj\u00f6arna vid Kap Horn – gr\u00e5sk\u00e4ggen – som p\u00e5st\u00e5s kunna bli \u00e4nda upp till 30 meter h\u00f6ga och \u00e5tta hundra meter l\u00e5nga, lekte med fartyget som katten med r\u00e5ttan. I de h\u00e4r trakterna spolades tre man bort fr\u00e5n klyvarbommen p\u00e5 den \u00e5l\u00e4ndska fullriggaren Grace Harwar d\u00e5 den h\u00f6ll p\u00e5 att besl\u00e5 segel utan att man kunde g\u00f6ra n\u00e5gonting f\u00f6r att r\u00e4dda dem.<\/h4>\n
Liksom andra stormar har en \u00e4nde, s\u00e5 tog \u00e4ven grisbyn s\u00e5 sm\u00e5ningom slut. N\u00e4r morgonen \u00e4ntligen randades hade den bl\u00e5st nacken av sig, men sj\u00f6n gick fortfarande h\u00f6g. Utan att f\u00f6rlora n\u00e5gon tid b\u00f6rjade vi genast s\u00e4tta de segel vi b\u00e4rgat under natten, och snart l\u00f6pte Hertiginnan undan sj\u00f6arna f\u00f6r fulla dukar. – Under dagens lopp l\u00e4ttade molnt\u00e4cket och p\u00e5 natten s\u00e5g vi det s\u00e4llsynta s\u00f6derskenet som i likhet med norrskenet vanligtvis endast kan iakttas vintertid. V\u00e4dret h\u00f6ll sig vackert de f\u00f6ljande tv\u00e5 dygnen med klar sikt, men kylan var intensiv. P\u00e5 dagarna s\u00e5g vi m\u00e4ngder av kringflytande isflak och enstaka pingviner som simmade omkring mellan dem. – Tisdagen den 25 februari klockan tv\u00e5 p\u00e5 eftermidagen siktade vi land l\u00e5ngt borta om babord, det var Kap Horn – Eldslandets och Sydamerikas sydligaste udde som avtecknade sig vid horisonten med sina og\u00e4stv\u00e4nliga klippor och sn\u00f6h\u00f6ljda toppar. Herzogin Cecilie hade allts\u00e5 gjort denna 6000 sj\u00f6mil l\u00e5nga resa \u00f6ver Stilla Havet p\u00e5 31 dygn, vilket ans\u00e5gs som en god prestation d\u00e5 40 dygn r\u00e4knas som normalt f\u00f6r denna str\u00e4cka.<\/h4>\n
Denna g\u00e5ng visade sig Hornet vida b\u00e4ttre \u00e4n sitt rykte, men n\u00e4r vi huttrande av k\u00f6ld stod lutade \u00f6ver relingen och betraktade det karga landet som hastigt f\u00f6rsvann akter\u00f6ver utbrast Karl-Alfred: ”Synd att vi inte har med oss en s\u00e5n d\u00e4r kammarpoet, som sitter inom fyra v\u00e4ggar p\u00e5 landbacken och diktar s\u00e5nger om havets h\u00e4rlighet!” – Jag f\u00f6r min del \u00f6nskade inget h\u00f6gre \u00e4n att f\u00e5 sitta vid en muntert sprakande brasa och ta igen mig en stund. Det hade sannerligen inte varit n\u00e5gon sinekur att segla runt Kap Horn men n\u00f6dv\u00e4ndigt for den som ville bli en riktig sj\u00f6man. P\u00e5 den tiden ans\u00e5gs man inte som en s\u00e5dan, f\u00f6rr\u00e4n man rundat den stormsvepta udden minst tre g\u00e5nger.<\/h4>\n
Kapten Hjalmar Dahlstr\u00f6m(Barnacle Bill) seglade under m\u00e5nga \u00e5r skeppare p\u00e5 fyrmastade barken C.B.Pedersen p\u00e5 vetetraden mellan Australien och Europa och drev henne som en yacht.Hans goda rykte gick f\u00f6re honom.<\/h4>\n
En kamrat l\u00e4mnar under resan av Barnacle Bill.<\/h4>\n
Gamle Segelmakaren kan ge besked om hur ett par skor ska lagas! Segelmakaren visar dig hur du skall sy ett par sm\u00e4rtingbyxor!<\/h4>\n
Gamle Segelmakaren vet hur kiststropparna ska g\u00f6ras f\u00f6r att de skall bli n\u00e5got extra fint. Har du ingen m\u00e4rlspik? Be Segelmakaren, han g\u00f6r dig en, s\u00e5 f\u00e5r du en extrafin.<\/h4>\n
Ja, Segelmakraren var allas v\u00e4n, sn\u00e4ll och of\u00f6rarglig. Alltid hj\u00e4lpsam och -last but not least – alltid hovsam utan skryt och skr\u00e4vel vilket s\u00e5 g\u00e4rna ofta f\u00f6rd\u00e4rvar eljest duktigt folk.Ja, man skulle kunna h\u00e5lla p\u00e5 i det evinnerliga om man skulle framh\u00e5lla Gamle Segelmakarens alla goda egenskaper.<\/h4>\n
D\u00e4rf\u00f6r, d\u00e5 Gamle Segel en dag nere i Port Viktoria kom akterut och klagade \u00f6ver huvudv\u00e4rk och susning i \u00f6ronen, v\u00e4ckte det allm\u00e4nt deltagande och han togs med upp till den lilla staden Maitland, d\u00e4r l\u00e4kare konsulterades. ”Ja, det \u00e4r nog ingen fara med honom” ,blev svaret, ”men l\u00e5t honom ta det med ro en tid och se till att han tar dessa mediciner, s\u00e5 r\u00e4ttar han nog till sig vad det lider.” – Skutan blev s\u00e5 sm\u00e5ningom lastad och en h\u00e4rlig morgon satte vi segel, och f\u00f6r en \u00f6nskevind, \u00e5tf\u00f6ljda av motorb\u00e5tar och bekanta, seglade vi fr\u00e5n Port Viktoria.Det dr\u00f6jde inte l\u00e4nge f\u00f6rr\u00e4n alla de \u00e5tf\u00f6ljande b\u00e5tarna tappade sugen.Endast en, som tillh\u00f6rde v\u00e5r Port Viktoriahj\u00e4lpreda och sl\u00e4pades i en kraftig tross, h\u00e4ngde med ut till Corny Point. Hon hade n\u00e5got fiskeredskap som skulle provas och d\u00e4rf\u00f6r tog hon g\u00e4rna emot bogsering. Vinden var ,som sagt, idealisk. Alla segel satta,tio knop, v\u00e4dret klart och sikten god. Vad kunde man v\u00e4l mer \u00f6nska?<\/h4>\n
Bass Strait med alla dess \u00f6ar: King Island,Rodondo,Crocodile Rock, Pyramid Rock och slutligen Flindersgruppen passerades under s\u00e4vliga tio knops fart och resan lovade idel njutning. F\u00e4rden gick sydvart \u00f6ver Tasmanska sj\u00f6n och Snares och Traps passerades i det briljantaste m\u00e5nsken som gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r oss att p\u00e5 nio distansminuters avst\u00e5nd urskilja de svarta,og\u00e4stv\u00e4nliga klipporna.<\/h4>\n
Det b\u00f6rjade bli allt kallare och d\u00e5 vi passerade Antipoderna fick vi krypa i vinterlumpen. Segelmakaren, som inte hade blivit b\u00e4ttre, hade nu flyttat akterut till sjukhytten, och vi hade, i v\u00e4ntan p\u00e5 det sv\u00e5ra v\u00e4der, som vanligen r\u00e5der d\u00e4r nere, skruvat p\u00e5 stormd\u00f6rrarna p\u00e5 poopens f\u00f6rkant. Datumgr\u00e4nsen passerades, till pojkarnas stora f\u00f6rtrytelse, p\u00e5 en m\u00e5ndag. Hade det skett p\u00e5 en s\u00f6ndag hade de f\u00e5tt tv\u00e5 s\u00f6ndagar i f\u00f6ljd och nu blev det ist\u00e4llet tv\u00e5 m\u00e5ndagar, men de fick likv\u00e4l en halv fridag och kaffe med dopp. Dock \u00e4r inget s\u00e5 bra, att det inte kunde varit b\u00e4ttre. V\u00e4dret h\u00f6ll sig fortfarande relativt bra, med vinden n\u00e5got streck s\u00f6der om v\u00e4st, klar, siktig luft och farten stadigt omkring 11 knop. Grad efter grad minskades longituden och isbergen gladde oss med sin fr\u00e5nvaro. Segelmakaren var ena dagen b\u00e4ttre och dillade om att b\u00f6rja arbeta n\u00e4sta dag, men n\u00e4r dagen kom klagade han \u00e5ter \u00f6ver huvudv\u00e4rk och sv\u00e5ra susningar i \u00f6ronen.<\/h4>\n
Vid ett par tillf\u00e4llen hade vi tagit in r\u00f6jlarna f\u00f6r natten. Man kunde ju inte vara s\u00e4ker f\u00f6r isberg. Om en hastig undanman\u00f6ver kr\u00e4vdes, ville man inte vara handikappad med f\u00f6r stor segelmassa.<\/h4>\n
Segelmakaren var vid detta tillf\u00e4lle betydligt nere. Sjukdomen blev f\u00f6r l\u00e5ngvarig, tyckte han, och dessutom oroade han sig f\u00f6r Kap Horn passagen. Det \u00e4r en sak att vara uppe och i verksamhet. D\u00e5 har man ingen tid \u00f6ver f\u00f6r oroande tankar, men att ligga nere i en hytt, s\u00e5 att s\u00e4ga inskruvad inom st\u00e5ld\u00f6rrar, \u00e4r n\u00e5got helt annat. Tankarna vill s\u00e5 g\u00e4rna ta flykt. Skall man klara sjukdomen och komma hem till Sverige och de sina? Och skall detta \u00f6nskev\u00e4der aldrig ta slut s\u00e5 vi kan f\u00e5 den storm man vet skall komma? Vid det laget hade vi litet till mans b\u00f6rjat misstr\u00f6sta om att Segelmakaren skulle krya p\u00e5 sig. Telegrafisten fick order att s\u00f6ka l\u00e4karr\u00e5d per radio fr\u00e5n G\u00f6teborg. G\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng fick han kontakt, men varje g\u00e5ng dog den ut. Vi f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5v\u00e4l dag som natt, men samma sak. Just som man hade den h\u00e4rligaste radiokontakt med G\u00f6tet b\u00f6rjade den avta f\u00f6r att pl\u00f6tsligt helt f\u00f6rsvinna. Vi fick aldrig fram v\u00e5rt \u00e4rende. Det \u00e4r n\u00e4mligen s\u00e5 i Stilla Oceanen att en del omr\u00e5den \u00e4r s\u00e5 att s\u00e4ga d\u00f6da och vi hade kommit in ett s\u00e5dant och f\u00f6rh\u00e5llandena blev inte b\u00e4ttre. M\u00f6jligen kunde det bero p\u00e5 det intensiva sydsken som flera kv\u00e4llar i rad hade visat sig. Det praktfulla sydskenet – om det inte hade n\u00e5got annat med sig, s\u00e5 tycktes det dock ge oss den storm vi s\u00e5 l\u00e4nge g\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5.<\/h4>\n
Det b\u00f6rjade med nordan och regn, friskade i mer och mer, och rev upp en orolig sj\u00f6, som vad det led snart kunde s\u00e4gas vara \u00e4nglabl\u00f6tande. Stormen drog sig p\u00e5 v\u00e4st och d\u00e4r blev den som spikad. R\u00f6jlarna, \u00f6vre och undre bramsegel gjordes efterhand fast och med m\u00e4rsseglen bukstinna n\u00e4stan till bristningsgr\u00e4nsen rusade skutan genom sj\u00f6ar och skum. Som vinden var platt akterlig b\u00f6rjade seglen p\u00e5 storen, som var ”blanketed” , allts\u00e5 t\u00e4ckta av kryssens segel, tugga och sl\u00e5 s\u00e5 det riktigt skar en i sj\u00e4len att h\u00f6ra larmet d\u00e4ruppe.<\/h4>\n
Det var vid tv\u00e5tiden p\u00e5 morgonen, m\u00f6rkret ute var fullst\u00e4ndigt, d\u00e5 ett brak och en s\u00e4ttning, \u00e5tf\u00f6ljt av \u00e4nnu ett brak och en s\u00e4ttning ekade genom skrovet. I skummet och marelden l\u00e4ngs sidan s\u00e5gs en h\u00e4rva av t\u00e5gvirke som sl\u00e4pade och hoppade \u00f6ver sj\u00f6arna. N\u00e4r man v\u00e4nde blicken till v\u00e4ders kunde man mot den n\u00e5got ljusare himlen sk\u00f6nja ett stort skal i storriggen, d\u00e4r f\u00f6rut m\u00e4rsseglen hade slamrat och v\u00e4snats var det nu lugnt och ett stort gap stirrade mot oss.<\/h4>\n
Vaktens styrman erbj\u00f6d sig att g\u00e5 till v\u00e4ders och unders\u00f6ka f\u00f6rh\u00e5llandena medan bef\u00e4lhavaren lade kursen mera nordlig f\u00f6r att f\u00e5 den v\u00e4xande sj\u00f6n r\u00e4tt akterifr\u00e5n.<\/h4>\n
F\u00f6r varje rullning fartyget gjorde kunde man genom stormens d\u00e5n h\u00f6ra ett sk\u00e4rande ljud fr\u00e5n storriggen. Det l\u00e4t hemskt b\u00e5de i bef\u00e4lhavarens och \u00f6vrigas \u00f6ron. – efter en stund kom styrmannen ner och ber\u00e4ttade att m\u00e4rsfallet p\u00e5 storen sprungit, att r\u00e5n som v\u00e4gde tre ton, fallit ned och i fallet \u00e4ven slagit av underm\u00e4rsr\u00e5ns racke men att b\u00e5da r\u00e5rna h\u00e4ngde p\u00e5 storr\u00e5n, mot vilken de i rullningarna slog, s\u00e5 gnistorna r\u00f6k. Frivakten purrades ut och t\u00e5gvirke och taljor skaffades fram. R\u00e5rna m\u00e5ste surras och det genast, om det ocks\u00e5 hade bl\u00e5st ”k\u00e4rringar” eller n\u00e5got annat hemskt. Grova manillatrossar sm\u00f6gs runt de nedfallna r\u00e5rna och masten och styvhalades med taljorna. Brassarna f\u00e5ngades d\u00e4r de sl\u00e4pade l\u00e4ngs sidan och blev styvhalade. Sen inv\u00e4ntades gryningen innan vi kunde forts\u00e4tta inspektionen av skadorna.<\/h4>\n
En olycka kommer s\u00e4llan ensam och det fick vi erfara. Telegrafisten, som h\u00f6rt en del egendomliga ljud fr\u00e5n sjukhytten, hade g\u00e5tt in f\u00f6r att se hur det var med Gamle Segelmakaren, och nu kunde han ber\u00e4tta att Gamle Segel troligen l\u00e5g i sj\u00e4lat\u00e5get. Skepparen fick genast ned f\u00f6r att sj\u00e4lv \u00f6vertyga sig om hans tillst\u00e5nd och tyv\u00e4rr var det nog allt f\u00f6r sant s\u00e5 som ”Sparks” hade rapporterat.<\/h4>\n
Nu hade man dock h\u00e4nderna fulla med att r\u00e4dda fartyget och d\u00e4rmed \u00e4ven folket, s\u00e5 en man blev avdelad att vaka hos Gamle ”segel” medan vi andra efter b\u00e4sta f\u00f6rrn\u00e5ga gjorde fartyget i ordning s\u00e5 gott det gick. Det inbrytande dagsljuset uppenbarade en bedr\u00f6vlig syn till v\u00e4ders. Som f\u00f6rut n\u00e4mnts hade b\u00e5da m\u00e4rsr\u00e5rna fallit ned och seglen slitits s\u00f6nder. Brassar,fall,g\u00e5rdingar, skoter, nedhalare och jiggt\u00e5g var hopsn\u00e4rjda i en obeskrivlig r\u00f6ra. Stormasten, cirka tv\u00e5 meter under m\u00e4rsen, visade en stor spricka som gick tv\u00e4rs \u00f6ver aktra halvan av masten och som gapade och skrek f\u00f6r varje rullning. – Manskapet, b\u00e5de vakt och frivakt,arbetade f\u00f6r fullt med att klara upp och rigga undan allt som var havererat. Surrningen av r\u00e5rna visade sig vara ett gott arbete, varf\u00e5r de kunde l\u00e4mnas som de var tills v\u00e4dret till\u00e4t att vi riggade ner dem. – Vi h\u00f6ll skeppsr\u00e5d och kom \u00f6verens om att det inte var r\u00e5dligt att forts\u00e4tta resan runt Kap Horn med spr\u00e4ckt stormast s\u00e5 kursen sattes mot Panama.<\/h4>\n
Med Segelmakaren stod det d\u00e5ligt till.Han hade mist talf\u00f6rm\u00e5gan och l\u00e5g och tecknade i luften och tycktes f\u00f6rlamad i hela kroppen. Han kunde bara r\u00f6ra armarna och ingen mat fick han i sig.Allt tydde p\u00e5 att han inte hade m\u00e5nga dagar kvar<\/h4>\n
Trots den trasiga riggen gjorde skutan god fart och f\u00f6r varje dag blev v\u00e4dret allt b\u00e4ttre.De havererade r\u00e5rna riggades ned, f\u00f6rst \u00f6vre sedan nedre m\u00e4rsr\u00e5n.Toppl\u00e4ntorna p\u00e5 storr\u00e5n, som blivit avslitna, f\u00f6rnyades och storseglet lagades varefter vi, med fyra segel utom stagseglen, kunde hj\u00e4lpa de \u00f6vriga toppama, och farten blev njutbar. – Segelmakaren blev dock svagare och svagare och fem dagar efter hj\u00e4rnbl\u00f6dningen avled han.<\/h4>\n
Vi hade hunnit till en position 600 distansminuter syd om P\u00e5sk\u00f6n d\u00e5 d\u00f6dsfallet intr\u00e4ffade. V\u00e4dret var lugnt och sj\u00f6n hade lagt sig. Fr\u00e5n en str\u00e5lande sol kom v\u00e4rme och ljus, n\u00e5got vi inte hade blivit bortsk\u00e4mda med p\u00e5 sista tiden, och trots den tryckta st\u00e4mningen som d\u00f6dsfallet gav upphov till, k\u00e4nde man l\u00e4ttnad att det d\u00e5liga v\u00e4dret hade l\u00e4mnats bakom oss.<\/h4>\n
Det var vid fyratiden p\u00e5 morgonen som Segelmakaren l\u00e4mnade detta jordiska.Dagen blev varm och redan vid elvatiden b\u00f6rjade liklukten g\u00f6ra sig m\u00e4rkbar. – F\u00f6rberedelserna f\u00f6r begravningen var redan ig\u00e5ng. En likkista hade sytts och timmermannen hade tillverkat en b\u00e5r. Mankapet och bef\u00e4let hade skrudat sig i uniformer. Alla ville visa v\u00e5r Gamle Segel sin v\u00f6rdnad. Akten hade best\u00e4mts till klockan 1400.<\/h4>\n
1345 brassades back p\u00e5 krysstoppen. Flaggan hade hela dagen vajat p\u00e5 halv st\u00e5ng. Gamle Segel i sin kista lades p\u00e5 b\u00e5ren och bars upp p\u00e5 poopd\u00e4cket. Manskapet st\u00e4llde upp sig p\u00e5 tv\u00e5 led, m\u00f6ssorna kom av och bef\u00e4lhavaren l\u00e4ste begravningsakten, och p\u00e5 en given order gled kistan, insvept i svenska flaggan, \u00f6verbord. En k\u00e4r kamrat hade g\u00e5tt ur tiden och f\u00f6rlusten k\u00e4ndes tung f\u00f6r alla.<\/h4>\n
R\u00e5rna brassades sakta fullt och fartyget \u00e5tertog sin kurs.
Ingen ros och ingen lilja pryda skall en sj\u00f6mans grav.
Endast v\u00e5gor g\u00e5 och komma
Skeppet vaggar an och av.<\/h4>\n
\n5. ”Manga Reva” – Ett minne fr\u00e5n sj\u00f6n. Bes\u00e4ttningsmannen ”Pelle” ber\u00e4ttar<\/h4>\n
I slutet av 1914 m\u00f6nstrade jag av i Rotterdam efter en del krigsbesv\u00e4rligheter fr\u00e5n en belgisk b\u00e5t. Belgien var i krig med Tyskland. En fyrmastad bark, Manga Reva, ex. Pyrenees, anl\u00e4nde f\u00f6r lossning. Jag var v\u00e4l k\u00e4nd i segelfartyg och n\u00e4r hon skulle ha folk s\u00e5 tog jag chansen och m\u00f6nstrade. Amerika var inte med i kriget \u00e4nnu, s\u00e5 det passade bra att komma fr\u00e5n Europa med dess minor och ub\u00e5tar. Vi fick tv\u00e5 m\u00e5naders f\u00f6rskott p\u00e5 hyran n\u00e4r vi m\u00f6nstrade. Det r\u00e4ckte att betala boardinghus och annat och blev dessutom \u00f6ver till en glad kv\u00e4ll.<\/h4>\n
N\u00e4r hon var f\u00e4rdiglossad togs ballast in. Vi fick bogserb\u00e5t som tog oss en bra bit ut i Nordsj\u00f6n d\u00e4r vi satte segel och tog oss genom Engelska kanalen n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r, trots tidvattenbesv\u00e4rligheter. V\u00e4l ute i atlanten sattes kurs mot de V\u00e4stindiska \u00f6arna f\u00e5r att forts\u00e4tta till Port Arthur i Texas. Det tog litet \u00f6ver tv\u00e5 m\u00e5nader innan vi kom fram och som vi redan f\u00e5tt tv\u00e5 m\u00e5naders hyra blev det inte mycket \u00f6ver vid avm\u00f6nstring. Alla amerikanska fartyg m\u00f6nstrar av sina bes\u00e4ttningar s\u00e5 fort de kommit i hamn, f\u00f6rt\u00f6jt och f\u00e5tt seglen fr\u00e5nslagna och nerstuvade i segelkojen.<\/h4>\n
S\u00e5 var det att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tag p\u00e5 ett l\u00e4mpligt st\u00e4lle att logera i. Det var d\u00e5 Mae Faden, polism\u00e4staren, fick tag i oss. Han hade plats uppe p\u00e5 vinden i sin villa. D\u00e4r fick vi bo. Vi hade ju inte m\u00e5nga dollars \u00f6ver efter avm\u00f6nstringen men Make Fadern tyckte inte att det spelade n\u00e5gon roll. Han skulle nog f\u00e5 sitt n\u00e4r vi m\u00f6nstrade igen. Under tiden vi gick iland och v\u00e4ntade p\u00e5 nytt jobb fick vi klart f\u00e5r oss att mannen vi bodde hos var sydstaternas st\u00f6rste hanghaiare. Vi fick \u00e4ven reda p\u00e5 myteriet som \u00e4gt rum p\u00e5 Mangan Reva 1913. Det satt en del svenskar i Sing-Sing och svenska beskickningen f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 dem fria. De hade varit utsatta f\u00f6r om\u00e4nsklig behandling ombord.<\/h4>\n
N\u00e5v\u00e4l det blev inget annat fartyg som anl\u00f6pte Port Arthur, s\u00e5 n\u00e4r Manga Reva var f\u00e4rdig f\u00f6r avsegling s\u00e5 var det inget annat att g\u00f6ra \u00e4n att g\u00e5 ombord igen p\u00e5 samma fartyg. Denna g\u00e5ng var hon destinerad till Mauritius, Madagaskar, Beira och Delagoa Bay, Ostafrika med last av caseoil. N\u00e4r seglen var underslagna blev det bogsering ut och vi ankrade utanf\u00f6r kusten. Det fattades 7 man av bes\u00e4ttningen.
Med s\u00e5 litet folk kunde vi inte forts\u00e4tta en s\u00e5 l\u00e5ng resa. Samma dag som vi hade ankrat p\u00e5 redden anl\u00e4nde en finsk bark, Marlborough Hill, och bogserades upp i hamnen och f\u00f6rt\u00f6jde.<\/h4>\nVid fyratiden p\u00e5 morgonen kom en bogserb\u00e5t l\u00e4ngs sidan. D\u00e4r blev utpurrning med en g\u00e5ng. Mac Faden kom ombord. I bogserb\u00e5ten l\u00e5g 7 medvetsl\u00f6sa mannar. Det blev att rigga upp en talja och hala dem ombord.
Mac Faden fick sina pengar eller papper av kapten Thayer och gick ner i bogserb\u00e5ten och f\u00f6rsvann in i hamnen. S\u00e5 fort vi hade f\u00e5tt m\u00e4nnen ombord b\u00f6rjade segels\u00e4ttningen och ankaret hivades. Det var ett drygt jobb att s\u00e4tta alla segel med s\u00e5 lite folk och vi travade tusen och ett varv runt capstan.<\/h4>\nI den svaga fr\u00e5nlandsvinden dejsade vi s\u00e5 sm\u00e5ningom runt till sj\u00f6ss, men samtidigt fick vi en sv\u00e4rm av miljarder moskiter \u00f6ver oss. Detta hj\u00e4lpte i viss m\u00e5n att f\u00e5 liv i den sjanghajade skaran som b\u00f6rjade r\u00f6ra p\u00e5 sig och kliade sej, och s\u00e5 blev d\u00e4r ett och annat ”perkele satana” .
D\u00e5 f\u00f6rstod vi att samtliga kommit fr\u00e5n finnbarken Drunken Sailor Efter n\u00e5gra timmar var de n\u00e5got s\u00e5 n\u00e4r s\u00e5 att det gick att tala med dem. De hade ingen aning om var de befann sig. Alla hade mist sina kl\u00e4der och tillh\u00f6righeter, timmerman hade f\u00f6rlorat hela sin verktygskista och han svor p\u00e5 att Mac Faden skulle ha en kniv i sig n\u00e4sta g\u00e5ng timmerman kom till Port Arthur.
Vi f\u00f6rklarade f\u00f6r samtliga att de var i ett amerikanskt fartyg p\u00e5 v\u00e4g till Mauritius. Det blev en hel del \u00e4kta svordomar \u00f6ver mannen som sjanghajat dem. Vi blev indelade i vakter och sattes i jobb, s\u00e5 att fartyget kom i sj\u00f6v\u00e4rdigt skick.<\/h4>\nResan fortsatte genom Mexikanska golfen och vidare genom Floridasundet ut i Atlanten, d\u00e4r kursen \u00e4ndrades sydvart. N\u00e4r vi hunnit s\u00e5 pass l\u00e5ngt syd som i n\u00e4rheten av ”linjen” hamnade vi i stiltjeb\u00e4ltet och blev liggande d\u00e4r i drygt en m\u00e5nads tid. Nu b\u00f6rjade utvikt p\u00e5 vatten under f\u00f6rste styrmans uppsikt och han var inte l\u00e4tt att tas med. En gammal Nova Scotiaman, a down east buckomate. Varje morgon klockan 8 delades vattnet ut av timmerman en pint per dag och man. Det skulle r\u00e4cka till dricksvatten, tv\u00e4tt m.m. D\u00e4r kom en hel del tropiska regnskurar s\u00e5 att vattnet fl\u00f6dade fr\u00e5n skanstak och segel i stora m\u00e4ngder. P\u00e5 d\u00e4ck, vid sidan av donkeypannans hus, stod en vattentank som rymde ett par ton vatten. Denna tank samlade vi med stort besv\u00e4r full. Arbetet gjordes p\u00e5 frivakten och med den tanken att vi skulle ha litet extra vatten, men d\u00e4r bedrog vi oss storligen. Dagen efter var styrman d\u00e4r med ett bastant h\u00e4ngl\u00e5s.
Han l\u00e5ste tanken med beskedet att vattnet beh\u00f6vdes f\u00f6r donkeypannan och s\u00e5 var n\u00f6jet slut.<\/h4>\nN\u00e5ja, vi fortsatte sydvart. Som varje sj\u00f6man vet s\u00e5 m\u00e5ste sommarseglen sl\u00e5s ifr\u00e5n och vinterseglen b\u00e4ndas innan den h\u00e5rda v\u00e4stanvinden b\u00f6rjar. Det jobbet fortsatte vi med n\u00e5gra dagar fram\u00e5t och nog blev man t\u00f6rstig efter allt halande, hissande och vandrande runt capstan i v\u00e4rmen, men det var bara att smutta p\u00e5 vattenransonen litet grand.
En stor njutning som att fylla hela munnen och sv\u00e4lja, det fick man bara t\u00e4nka sig en g\u00e5ng man kom iland. – Maten kude vi inte klaga p\u00e5 \u00e4nnu, men som en naturlig f\u00f6ljd av att det salta k\u00f6ttet och fl\u00e4sket passerat linjen flera g\u00e5nger blev det s\u00e4mre l\u00e4ngre fram. Det fanns inga kylrum p\u00e5 den tiden.<\/h4>\nResan fortsatte ner mot Godahoppsudden under olika v\u00e4der och sm\u00e5 intermezzon ombord. Vi rundade Afrika med en h\u00e5rd v\u00e4stanvind och grov sj\u00f6, men fartyget var sj\u00f6klart s\u00e5 det gick skapligt att runda Hoppet. Man fick ju hala sig fram och \u00e5ter i mant\u00e5g som var str\u00e4ckta fr\u00e5n f\u00f6r till akter, torr var man aldrig i den \u00f6verbrytande sj\u00f6n, trots oljekl\u00e4der och sj\u00f6st\u00f6vlar. – N\u00e4r vi sedan b\u00f6rjade styra nordvart igen, s\u00e5 tog det inte s\u00e5 l\u00e5ng tid innan v\u00e4dret blev bra med lite v\u00e4rme och lagom bris \u00e4nda upp till Mauritius, d\u00e4r vi seglade r\u00e4tt in i hamnen och ankrade. M\u00e4rkligt nog fick halva bes\u00e4ttningen fritt den dagen och g\u00e5 iland. N\u00e4sta dag fick resten fritt.<\/h4>\n
N\u00e4r partiet var lossat gjordes klart f\u00f6r avg\u00e5ng och det bestods \u00e4ven en liten bogserb\u00e5t som drog oss ut ur hamnen och vi fortsatte resan till Tamatave p\u00e5 Madagaskar. Det var d\u00e5ligt med postg\u00e5ngen. Postverket s\u00e4nde med tv\u00e5 s\u00e4ckar post f\u00f6r vidare befordran. P\u00e5 tv\u00e5 dagar seglade vi \u00f6ver. D\u00e4r fanns ingen bogserb\u00e5t men hamnen l\u00e5g s\u00e5 bra till s\u00e5 det lyckades att segla r\u00e4tt in och f\u00f6rt\u00f6ja i bojar utan annan hj\u00e4lp \u00e4n vackert v\u00e4der. D\u00e4r lossades det andra partiet p\u00e5 n\u00e5gra dagar. S\u00e5 var det att f\u00f6rs\u00f6ka segla ut igen, utan bogserb\u00e5t, och det gick lika fint som in. Seglen sattes, alla f\u00f6rt\u00f6jningar utom slippwire akter togs in d\u00e4refter brassades f\u00f6r vind tv\u00e4rs in om styrbord, slippwiren halades in och vi var \u00e5ter p\u00e5 v\u00e4g. Denna g\u00e5ng mot Beira. Resan dit gick bra, men provianten b\u00f6rjade bli i s\u00e4msta laget. Masken kr\u00f6p i b\u00e5de fl\u00e4sk och k\u00f6tt. Men man var tvungen att f\u00e5 i sig n\u00e5got f\u00f6r arbetet m\u00e5ste ha sin g\u00e5ng.<\/h4>\n
Bland sj\u00f6folket p\u00e5 den tiden gick ett ordspr\u00e5k, att p\u00e5 engelska fartyg d\u00e4r fanns ingen mat men man beh\u00f6vde inte arbeta s\u00e5 mycket heller, p\u00e5 amerikanska fartyg var det plenty of good chop men d\u00e4r m\u00e5ste man arbeta s\u00e5 h\u00e5rt att man inte kunde \u00e4ta. N\u00e4r vi f\u00f6rt\u00f6jt i Beira blev det allm\u00e4nt klagom\u00e5l p\u00e5 maten. F\u00f6rste styrman tyckte att vi skulle h\u00e4nv\u00e4nda oss till kapten och det gjorde vi. Han lovade oss att s\u00e5 fort vi anl\u00e4nt till Delagoa Bay s\u00e5 skulle han se till att det blev ny proviant ombord. N\u00e5v\u00e4l, det tredje partiet av lasten blev utlossat och d\u00e4refter fortsattes resan till Delagoa Bay. Den resan hade vi motvind hela v\u00e4gen och fick kryssa mellen fastlandet och Madagaskar, men hon seglade bra och gick \u00f6ver stag fint i genomvindsv\u00e4ndningarna s\u00e5 \u00e4ven dit kom vi fram efter mycket halande i brassar och halsar. – D\u00e4r m\u00f6tte bogserb\u00e5t som tog oss in i hamnen. Efter f\u00f6rt\u00f6jningen kom vi \u00f6verens om att tre man skulle g\u00e5 upp till amerikanske konsuln och f\u00f6rklara f\u00f6r honom hur det l\u00e5g till med provianten.<\/h4>\n
Det blev naturligtvis tre skandinaver, tv\u00e5 svenskar och en norrman, som besl\u00f6t att g\u00e5. Vi bes\u00f6kte allts\u00e5 konsuln och f\u00f6rklarade hur det l\u00e5g till ombord. Han fr\u00e5gade om vi var americans, men fick till svar att ”nej, vi \u00e4r skandinaver”. ”Finns det inga amerikaner ombord?” Jo men vederb\u00f6rande k\u00e4nde sig inte h\u00e5gade att f\u00f6lja med” -”Allright. sa konsuln,” jag kommer ombord i morgon och har en kommission med mig, och d\u00e5 f\u00e5r vi se hur saken ligger till” .<\/h4>\n
N\u00e4sta morgon klockan tio embarkerade konsuln tillsammans med tv\u00e5 sakkunniga och bad att f\u00e5 tala med kapten. N\u00e4r han infunnit sig beordrades att allt det salta k\u00f6ttet och fl\u00e4sket skulle b\u00e4ras upp p\u00e5 d\u00e4ck. Vi hade all saltmat och potatis nere i f\u00f6rpiken. Det blev att hissa upp samtliga fat, sex tunnor fl\u00e4sk, sju tunnor k\u00f6tt och tre tunnor sill. N\u00e4r vi hade \u00f6ppnat det f\u00f6rsta fatet tog en man ett stort fl\u00e4sksjok och kastade det p\u00e5 d\u00e4ck, och sannerligen begynte fl\u00e4sket att r\u00f6ra p\u00e5 sig; det var fullt av mask och luktade hemskt. Samma historia upprepades med de \u00f6vriga faten. Sillen hade sm\u00e4lt i sina fat, endast benen och huvudena fanns kvar. Konsuln fr\u00e5gade oss om vi \u00e4tit denna mat.” Ja, s\u00e4mre \u00e4n det”, svarade vi. Konsuln beordrade kapten att allt skulle f\u00f6rst\u00f6ras. Vi l\u00e5g ju vid kaj och lossningsarbetet sk\u00f6ttes av negrer. N\u00e4r de fick h\u00f6ra att allt k\u00f6ttet och fl\u00e4sket skulle kasseras, fr\u00e5gade de om de fick \u00f6verta det. Jo, de f\u00e5r alltsammans, om de tar iland det. N\u00e4r de fick h\u00f6ra det svaret ropade de p\u00e5 en hel del folk iland. Och det tog inte l\u00e5ng tid f\u00f6rr\u00e4n alltsammans var uppburet i negerkvarteren, s\u00e5 d\u00e4r kom vi ifr\u00e5n ett drygt jobb. Sedan fick bef\u00e4lhavaren order att skaffa ny proviant fr\u00e5n Lorenzo Marquis.<\/h4>\n
Efter det vi slutlossade d\u00e4r, seglade vi i ballast tillbaka till Beira. D\u00e4r l\u00e5g vi till ankars p\u00e5 redden och lossade i pr\u00e5mar. \u00c4ven lastning skedde d\u00e4r.<\/h4>\n
Jag vill n\u00e4mna ”buckomatens” galghumoristiska inslag. Negrerna brukade g\u00e5 ut p\u00e5 klyvarbommen och f\u00f6rr\u00e4tta sitt tarv n\u00e4r de k\u00e4nde sig n\u00f6diga. Ist\u00e4llet f\u00f6r klosettpapper anv\u00e4nde de en konstrikt snidad tr\u00e4pinne vilken de str\u00f6k av p\u00e5 ett stag i n\u00e4rheten. N\u00e4r vi uppt\u00e4ckte detta, s\u00e5 k\u00f6rde vi bort dem och f\u00f6rbj\u00f6d dem att i forts\u00e4ttningen anv\u00e4nda klyvarbommen.<\/h4>\n
Vi fick ju deras sm\u00f6rja p\u00e5 h\u00e4nderna n\u00e4r vi hade n\u00e5got arbete att utf\u00f6ra d\u00e4r. En f\u00f6rmiddag fick vi h\u00f6ra styrmannens rytande r\u00f6st ”all hands aft”. Va fan \u00e4r det nu, t\u00e4nkte vi, och gick akter\u00f6ver hela h\u00f6gen. ”Titta ut \u00f6ver sida d\u00e4r!”<\/h4>\n
– Vi tittade ut och fann att sex sju negrer satt p\u00e5 fallrepstrappan och gjorde sin behov. D\u00e5 lossade styrman p\u00e5 taljan som trappan h\u00e4ngde i, s\u00e5 vackert f\u00f6rst, d\u00e4refter l\u00e4t han g\u00e5 f\u00f6r runt med p\u00e5f\u00f6ljd att alla negrerna hamnade i vattnet.<\/h4>\n
Det var inte utan att det s\u00e5g komiskt ut. Efter upphalning av trappan fortsatte negrerna arbetet. Under tiden ballasten lossades m\u00e5ste lastning p\u00e5g\u00e5 eftersom fartyget inte stod uppr\u00e4tt alldeles tomt. Ballasten lossades i akterluckan och lastades i samma lucka s\u00e5 hon h\u00f6ll sig p\u00e5 r\u00e4tt k\u00f6l. Lasten bestod aven sorts bark som anv\u00e4nds i garverier.<\/h4>\n
Vi blev inte fullastade i Beira utan fick anl\u00f6pa \u00e4nnu en hamn – Sofala, d\u00e4r vi blev f\u00e4rdiglastade.<\/h4>\n
Nu b\u00f6rjade ’\u00e5terresan till USA, destination Baltimore. Det blev att kryssa runt Goda Hoppsudden i h\u00e5rd v\u00e4stanvind. N\u00e4r vi hade rundat Hoppet styrdes nordvart och vi kom in i sydostpassaden som r\u00e4ckte upp till stilla b\u00e4ltet, d\u00e4r det blev stopp f\u00f6r n\u00e5gon vecka. Sedan kom nordosten och tog oss upp till i n\u00e4rheten av Cape Hatteras. D\u00e4r fick vi en redig k\u00f6rare p\u00e5 oss, samtidigt som det blev kyligt i luften och det k\u00e4ndes n\u00e4stan som att g\u00e5 fr\u00e5n tropikv\u00e4rme till vinter, men det var sommar p\u00e5 norra halvklotet.<\/h4>\n
I n\u00e4rheten av Chesapeake Bay fick vi bogserb\u00e5t som tog oss direkt upp till Baltimore. Under tiden vi bogserades upp slogs alla segel ifr\u00e5n och stuvades ner, s\u00e5 att allt var klart f\u00f6r avm\u00f6nstring n\u00e4r vi hade f\u00f6rt\u00f6jt.<\/h4>\n
Nu hade det blivit 1916. Manga Reva s\u00e5ldes innan jag for d\u00e4rifr\u00e5n.<\/h4>\n
\n6. Ett v\u00e4nskapligt samtal. Av Frank Bengtsson<\/h4>\n
Jag k\u00e4nde mig v\u00e4ldigt ensam, liten och \u00f6vergiven n\u00e4r jag kommit \u00f6ver landg\u00e5ngen och de v\u00e4ldiga pl\u00e5td\u00e4cken stirrade mig i ansiktet. Jag makade sj\u00f6s\u00e4cken tillr\u00e4tta \u00f6ver axeln och kl\u00e4mde ett fastare tag om gitarren, som insvept i ett gr\u00e5papper satt inkilad under v\u00e4nstra armen. Jag tittade villr\u00e5dig fram och tillbaka i midskeppsg\u00e5ngen.<\/h4>\n
F\u00f6r fjorton dagar sedan hade jag l\u00e4mnat en tremastad skonare i Halmstad och nu m\u00f6nstrat som jungman i min f\u00f6rsta steamb\u00e5t, Sveabolagets Mode. Det var en stor upplevelse att f\u00e5 trampa d\u00e4ck p\u00e5 en \u00e5ngare. Ombord p\u00e5 skutan hade skansen legat vid foten av fockmasten s\u00e5 jag styrde mina steg f\u00f6r\u00f6ver i f\u00f6rhoppning om att hitta r\u00e4tt. Men jag hade bara tagit n\u00e5gra steg n\u00e4r v\u00e4gen sp\u00e4rrades aven grovvuxen karl ikl\u00e4dd dongerikl\u00e4der, sixpencekeps och korta sj\u00f6st\u00f6vlar med krage. Han tittade v\u00e4nligt p\u00e5 mig med vattenbl\u00e5, plirande \u00f6gon. – ”Guds frid min son, vad \u00e4r du f\u00f6r en vilsen vandrare?” Jag satte ned sj\u00f6s\u00e4cken och str\u00e4ckte fram handen. ”Bengtsson, den nye jungmannen. -”Jas\u00e5 du, \u00e4r du det, d\u00e5 \u00e4r du v\u00e4lkommen ombord. ”Min hand f\u00f6rsvann som i ett skruvst\u00e4d.” Jag heter Alm och \u00e4r matros. Du \u00e4r p\u00e5 villov\u00e4gar min v\u00e4n. Skansen ligger akterut. Kom med s\u00e5 skall jag visa dig.” Han tog sj\u00f6s\u00e4cken i ena nypan och kastade ett \u00f6ga p\u00e5 mitt gr\u00e5pappersfodral. ”Spelar du p\u00e5 det d\u00e4r instrumentet, m\u00e5nne?” ”Farbror Alm tror v\u00e4l inte att jag tagit med den som prydnad,” svarade jag glatt. – ”Farbrora mig hit och dit. H\u00e4r \u00e4r vi alla du. Och det gl\u00e4der mig att du kan spela, vi skall lovsjunga Herren n\u00e4r vi kommer till sj\u00f6ss.”<\/h4>\n
Vi kom in i poophuset, klev ner f\u00f6r en trappa och d\u00e4r nere p\u00e5 styrbordssidan l\u00e5g skansen, som \u00e4ven var m\u00e4ss och dagrum f\u00f6r d\u00e4cksbes\u00e4ttningen. Runt ett bord satt det \u00f6vriga d\u00e4cksg\u00e4nget och drack kaffe. Jag hann bara kasta en kort blick p\u00e5 det tr\u00e5nga kyffet med sina dubbelkojer, tv\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rkanten och fyra vid skotten mot trappan. P\u00e5 b\u00e4gge sidor om m\u00e4ssbordet stod l\u00e5nga tr\u00e4b\u00e4nkar, den innersta fastskruvad i skottet mot utsidan och den andra f\u00f6r tillf\u00e4llet l\u00f6s. P\u00e5 akterkant syntes n\u00e5gra smala kl\u00e4dsk\u00e5p.<\/h4>\n
Alm presenterade mig f\u00f6r grabbarna och de tittade litet nyfiket p\u00e5 mig n\u00e4r de h\u00e4lsade mig v\u00e4lkommen. Jag tyckte alla verkade bussiga och trevliga, alla utom en. Honom fick jag antipati f\u00f6r fr\u00e5n f\u00f6rsta \u00f6gonkastet. Han var l\u00e4ttmatros, tjock och plufsig och han flinade f\u00f6rsm\u00e4dligt \u00e5t mig.<\/h4>\n
”T\u00e4nka sig, va, en liten skutj\u00e4nke har kommit ombord till oss! Och prelaten b\u00e4r hans sj\u00f6s\u00e4ck, helledudaned\u00e5, s\u00e5 rart!” -Alm gav honom en ilsken blick ”Tig i f\u00f6rsamlingen, Tjocken, och l\u00e5t pojken vara ifred. Han har aldrig varit p\u00e5 en steamb\u00e5t f\u00f6rut.” – ”Nej det m\u00e4rks minsann. Han luktar bara tj\u00e4rdrev och unket k\u00f6lvatten. haha!” L\u00e4ttmatrosen skakade p\u00e5 huvudet och suckade. Han var dock ensam om munterheten. – ”N\u00e5gon g\u00e5ng skall v\u00e4l vara den f\u00f6rsta. Du har v\u00e4l inte varit till sj\u00f6ss s\u00e5 l\u00e4nge du heller,” sade Alm.<\/h4>\n
P\u00e5 eftermiddagen var lossningen klar och vi gjorde sj\u00f6klart. Wallgren, som var b\u00e5de b\u00e5tsman och matros, visade mig till r\u00e4tta bland sk\u00e4r- . stockar, luckor, gajar, bommar och annat f\u00f6r mig delvis fr\u00e4mmande. Medan vi spolade d\u00e4ck ber\u00e4ttade han litet om de andra grabbarna. ”Tjocken skall du inte bry dig om”, sa han, det \u00e4r ett s\u00e5dant d\u00e4r r\u00f6t\u00e4gg, som finns p\u00e5 n\u00e4stan varje b\u00e5t, en fridst\u00f6rare och br\u00e5kmakare. N\u00e4r han \u00e4r nykter \u00e4r han n\u00e5gorlunda men n\u00e4r han \u00e4r full \u00e4r han odr\u00e4glig. Men en s\u00e5dan hj\u00e4lper det knappast att sl\u00e5 p\u00e5 truten.”<\/h4>\n
”Alm verkar bussig”,sa jag, ”\u00e4r han verkligen religi\u00f6s?”<\/h4>\n
”Jod\u00e5, det \u00e4r han, mycket religi\u00f6s till och med. Han l\u00e4ser bordsb\u00f6n vid varje m\u00e5ltid och p\u00e5 kv\u00e4llarna sitter han och bl\u00e4ddrar i bibeln eller psalmboken. Han g\u00e5r aldrig iland utan sitter ombord. Hyran skickar han hem, vartenda \u00f6re, utom det som beh\u00f6vs till snus och frim\u00e4rken. Han \u00e4r en hygglig karl och en fin sj\u00f6man.”<\/h4>\n
Koldammet spolades undan och det b\u00f6rjade lukta friskt runt d\u00e4cken. Wallgren riktade str\u00e5len under en av vinscharna och fortsatte: ”Han var visst en buse i yngre dagar, den gode Alm. S\u00f6p, slogs och h\u00e4rjade vilt i alla hamnar, och ett slag var han alldeles under isen. Men s\u00e5 tr\u00e4ffade han en fr\u00e4lsningssoldat uppe i Norrland, och med henne gifte han sig, hur det nu gick till. Sedan dess har han varit en helt annan m\u00e4nniska, f\u00f6r hon omv\u00e4nde honom. Han blev fr\u00e4lst med dop och allt. V\u00e4l var det kanske, f\u00f6r fy sjutton om man skulle r\u00e5ka i krakel med honom. Han \u00e4r den mest r\u00e5starke kille jag seglat ihop med. Han s\u00e4ger ocks\u00e5 sj\u00e4lv att f\u00f6rr bestod hans spr\u00e5k mest av svordomar, numera f\u00f6redrar han bibelcitat. Han kan hela bibeln utantill, n\u00e4stan.”<\/h4>\n
N\u00e4r vi samma kv\u00e4ll gick till sj\u00f6ss lottades vakterna ut och naturligtvis fick jag samma vakt som Tjocken. Det var ju lagen om alltings j\u00e4klighet. Han flinade ocks\u00e5 glatt emot mig, petade till mig i magen och sade: ”Vi ska nog trivas ihop du och jag, skutj\u00e4nken.”<\/h4>\n
Den resan ner till Hamburg kommer jag aldrig att gl\u00f6mma. Jag hade aldrig st\u00e5tt till rors p\u00e5 en steamb\u00e5t och vevade vilt p\u00e5 rodret i mina anstr\u00e4ngningar att h\u00e5lla b\u00e5ten p\u00e5 r\u00e4tt kurs. Styrmaskinen pustade \u00e5nga och slamrade n\u00e4r jag jobbade som besatt. B\u00e5ten ringlade sig som en orm ner genom \u00d6resund till stor f\u00f6rtvivlan f\u00f6r lotsarna, som st\u00f6nade varje g\u00e5ng jag girade. Andrestyrman stod j\u00e4mte mig och f\u00f6rs\u00f6kte l\u00e4ra mig styrningens sv\u00e5ra konst.<\/h4>\n
”Snurra inte p\u00e5 hjulet s\u00e5 f\u00f6rbannat, ta en spak i taget sakta och f\u00f6rsiktigt”, sa han v\u00e4nligt.<\/h4>\n
I Hamburg lastade vi kol hem till Sverige. F\u00f6rsta kv\u00e4llen var jag f\u00f6rst\u00e5s med de andra grabbarna uppe i St. Pauli f\u00f6r att invigas i hamnens fr\u00f6jder.Tjocken var dock inte med. Han hade f\u00f6rsvunnit i gr\u00e4nderna p\u00e5 v\u00e4gen upp. Framp\u00e5 natten kom vi ramlande ombord, glada i h\u00e5gen. Vid m\u00e4ssbordet satt Alm och h\u00f6gl\u00e4ste ur bibeln. Han tittade v\u00e4nligt p\u00e5 oss som stojade – ”Har ni haft trevligt, pojkar undrade han”.<\/h4>\n
”Det kan du lita p\u00e5”, svarade en matros. Herbertstrasse \u00e4r lisa och balsam f\u00f6r en sj\u00f6man” Jag vet det”, sade Alm stilla,” jag har varit d\u00e4r flera g\u00e5nger n\u00e4r jag levde i synden.” – Matrosen gick fram till honom , klappade honom p\u00e5 axeln och sade med berusat allvar: ”Du \u00e4r en bra kompis, Alm. Att du sitter och l\u00e4ser bibeln varje kv\u00e4ll \u00e4r din ensak. Det b\u00e4sta med dig \u00e4r i alla fall att du inte j\u00e4mt och st\u00e4ndigt tjatar om att vi andra skall omv\u00e4nda oss, \u00e4ven om du kanske hade lyckats med n\u00e5gon.” ”Den kallelsen m\u00e5ste komma inifr\u00e5n varje m\u00e4nniska av egen fri vilja”, sade Alm och log.<\/h4>\n
S\u00e5 kom Tjocken, full som en alika, och b\u00f6rjade gapa och skrika v\u00e4rre \u00e4n f\u00f6rut under resan. Han sk\u00e4llde och gormade och skulle naturligtvis hoppa p\u00e5 mig, men d\u00e5 gick Wallgren emellan. ”Nu l\u00e5ter du grabben vara ifred s\u00e4ger jag dig! G\u00e5 och l\u00e4gg dig eller ocks\u00e5 uppf\u00f6r du dig som folk. Vi t\u00e5l snart inte dina fasoner l\u00e4ngre; gosse!”<\/h4>\n
Tjocken stirrade vilt omkring sig och tuggade luft. S\u00e5 fick han syn p\u00e5 Alm, som ober\u00f6rd av ov\u00e4sendet fortsatte sitt bibelstudium. ”D\u00e4r sitter den d\u00e4r hycklaren och predikanten”, hojtade han och raglade fram till bordet. Du sitter h\u00e4r som ett helgon, varf\u00f6r g\u00e5r du inte iland och har skoj som vi andra, va?” ”Jag har haft fler kv\u00e4llar i hamn \u00e4n du n\u00e5gonsin kanske kommer att f\u00e5”, svarade Alm lugnt.<\/h4>\n
Tjocken fortsatte att ofreda Malm. N\u00e5gon bad honom att h\u00e5lla k\u00e4ft men innan vi hann reagera fick han tag i bibeln p\u00e5 bordet och kastade ut den genom den \u00f6ppna ventilen.<\/h4>\n
”D\u00e4r fick du, prelaten!” ,skrek han h\u00f6gr\u00f6d i ansiktet.<\/h4>\n
Det blev alldeles tyst. Wallgren n\u00e4rmade sig. Tjocken och skulle sopa till honom, n\u00e4r Alm avv\u00e4rjande lyfte handen. D\u00e4refter reste han sig sakta, blek och allvarlig. Han kn\u00e4ppte h\u00e4nderna, tittade upp under d\u00e4ck, upp mot de rostiga nitnaglarna i balkarna.<\/h4>\n
”Du allsm\u00e4ktige” sa han h\u00f6gt, ”se vad han gjort! Han har sm\u00e4dat den Heliga Skrift. L\u00e5t mig f\u00f6r endast fem minuter f\u00e5 bli mitt gamla jag, sedan lovar jag att troget tj\u00e4na Dig och f\u00f6lja Dina bud, men ge mig f\u00f6rst fem minuter”.<\/h4>\n
Han stod tyst en stund och nickade sedan, som om han f\u00e5tt bekr\u00e4ftelse p\u00e5 sin b\u00f6n. Han pekade p\u00e5 Tjocken och sade: ”Ecce homo!”<\/h4>\n
S\u00e5 lade han handen p\u00e5 den nu vettskr\u00e4mde l\u00e4ttmatrosen och s\u00e5g honom lugnt i \u00f6gonen.<\/h4>\n
”Min v\u00e4n, det \u00e4r p\u00e5 tiden att n\u00e5gon pratar allvar med dig. Kom s\u00e5 g\u00e5r vi upp p\u00e5 d\u00e4ck.”<\/h4>\n
”Ja, ja … jag vill inte, l\u00e5t bli mig!”, skrek Tjocken” Du f\u00f6r. .. f\u00f6rst\u00e5r v\u00e4l skoj va, g\u00f6r du inte det!”<\/h4>\n
”Visst f\u00f6rst\u00e5r jag skoj, broder”, sade Alm. Men nu ska du och jag ha ett samtal i all v\u00e4nskaplighet, kom nu!”<\/h4>\n
Han tog ett stadigt tag i armen p\u00e5 Tjocken och n\u00e4stan sl\u00e4pade honom upp f\u00f6r lejdaren. Den nu s\u00e5 f\u00f6ga morske l\u00e4ttmatrosen bad hela tiden om urs\u00e4kt och j\u00e4mrade sig. \u2013 Under fem minuters tid h\u00f6rdes skrapande f\u00f6tter, st\u00f6nande och ljudet av mjuka slag fr\u00e5n d\u00e4cksplankorna ovanf\u00f6r. till sist kom en duns, sen blev det tyst. Det klampade av steg i trappan och Alm kom tillbaka, litet rufsig i h\u00e5ret, gick fram till sitt sk\u00e5p, tog fram en ny bibel och satte sig \u00e5ter att l\u00e4sa som om ingenting hade h\u00e4nt. Vi andra gick och lade oss utan att s\u00e4ga ett ljud och till slut satt Alm ensam kvar vid bordet med karbidlampan framf\u00f6r sig. Strax efter s\u00e5g jag i halvdunklet Tjocken komma tassande in, tyst och stilla. Han kl\u00e4ttrade upp i sin koj med ett st\u00f6nande, i Morgonen efter kunde jag inte k\u00e4nna igen honom.Hela hans ansikte var uppsvullet till oigenk\u00e4nnlighet. Han var f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt tyst och jag fick vara i fred.<\/h4>\n
Han till och med f\u00f6rs\u00f6kte ge mig ett leende fast det var nog s\u00e5 besv\u00e4rligt. Jag nonchalerade honom fullst\u00e4ndigt, och innerst inne k\u00e4nde jag skadegl\u00e4dje.<\/h4>\n
En dag n\u00e4r jag gjorde backst\u00f6m kom Alm in f\u00f6r att h\u00e4mta n\u00e5got i skansen. Jag passade p\u00e5 att fr\u00e5ga honom. ”Vad betyder Ecce Homo, Alm?”<\/h4>\n
”Din ringa bibelkunskap \u00e4r bekl\u00e4mmande”, sade han,”Det betyder ”Se Mannen.Orden \u00e4r citerade fr\u00e5n Pontius Pilatus, Johannes Evangelium, nittonde kapitlet, femte stycket.” Han lade in en paj General under \u00f6verl\u00e4ppen och f\u00f6rsvann.<\/h4>\n
\n7. Frank Bengtsson.
Episod i Bremen Av Frank Bengtsson<\/h4>\n\u00a0<\/h4>\n
Under andra v\u00e4rldskriget tj\u00e4nstgjorde m\u00e5nga franska och ryska krigsf\u00e5ngar som stuveriarbetare i de tyska hamnarna. De behandlades son djur, fick d\u00e5lig mat, gick kl\u00e4dda i trasor och var st\u00e4ndigt \u00f6vervakade av tyska vaktposter. De slet och sl\u00e4pade med lastning och lossning av fartygen. Den huvudsakliga lasten var malm som import och kol som export till l\u00e4nder som kunde erbjuda mer \u00e5tr\u00e5v\u00e4rd bytesvara. Naturligtvis var detta en j\u00e4mmerlig tillvaro. Men trots den bittra verkligheten hade dessa herrefolkslavar dock en viss galghumor och gjorde f\u00f6rst\u00e5s sitt b\u00e4sta f\u00f6r att f\u00f6rpesta tillvaron f\u00f6r de tyska knektarna. De i sin tur gjorde allt f\u00f6r att visa dessa f\u00f6r tillf\u00e4llet kuvade m\u00e4nniskor vilka som var det blivande Ny – Europas herrar.<\/h4>\n
Vi kom till en plats utanf\u00f6r Bremen som heter Brake en bl\u00e5sig kall oktoberdag 1943 med full last av malm fr\u00e5n Lule\u00e5. N\u00e4r vi v\u00e4l f\u00f6rt\u00f6jt kom ett g\u00e4ng med ryska och franska krigsf\u00e5ngar ombord och satte ig\u00e5ng med lossningen. Vi tyckte synd om dessa arma stackare och f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5 gott vi kunde hj\u00e4lpa dem med b\u00e5de kl\u00e4der och mat, trots att det var belagt med f\u00e4ngelsestraff att ge f\u00e5ngarna n\u00e5gonting, vad det vara m\u00e5nde. Vid kajen i Brake r\u00e5der en stark tidvattenstr\u00f6m och ibland l\u00e5g vi d\u00e4rf\u00f6r ett par meter ut fr\u00e5n kajkanten n\u00e4r str\u00f6mmen tryckte ut oss Mellan kajen och fartyget uppstod d\u00e5 en forsande kanal av vatten \u2013 en veritabel d\u00f6dsf\u00e4lla om n\u00e5gon skulle ramla i.<\/h4>\n
Trots detta fick vi \u00e4nd\u00e5 b\u00f6rja m\u00e5la utsidan, dock inte utan att vara f\u00f6rsedda med s\u00e4kerhetslinor. N\u00e4r vi stod p\u00e5 st\u00e4llningarna var det ingen st\u00f6rre risk att n\u00e5gon av oss skulle ramla i plurret – vi var garderade. Lossningen fortgick och de arma f\u00e5ngarna slet med den tunga och ohanterliga malmen. Vid luckorna stod de tyska milit\u00e4rerna och kontrollerade att det verkligen jobbades. Om n\u00e5gon f\u00f6r ett \u00f6gonblick tog en andh\u00e4mtningspaus blev han utsk\u00e4lld med besked. Dock till\u00e4ts f\u00e5ngarna att l\u00e4mna lastrummet f\u00f6r utr\u00e4ttandet av naturliga behov, men \u00e4ven detta skedde under str\u00e4ng bevakning.<\/h4>\n
Det \u00e4r egentligen h\u00e4r sj\u00e4lva historien b\u00f6rjar. Jag r\u00e5kade bli \u00f6gonvittne till en episod, en ruskig h\u00e4ndelse. Trots det makabra kan man kanske, med en smula f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r tidens allvar, skymta en aning av bister humor; det var ju dock brinnande krig. Allt var till\u00e5tet och en m\u00e4nniskas liv var inte v\u00e4rt mycket.<\/h4>\n
Vid treans lucka stod en kraftig tysk vaktpost kl\u00e4dd i st\u00e5lhj\u00e4lm, batong, pistol och gev\u00e4r plus en massa andra sorters vapen. De g\u00e5nger jag passerade honom s\u00e5g jag att detta var en verklig gestapoman, grym och sadistisk. Han r\u00f6t och skrek \u00e5t f\u00e5ngarna nere i lastrummet, och n\u00e4r n\u00e5gon d\u00e4r nere var uppe f\u00f6r ett \u00f6gonblick hj\u00e4lptes han tillbaka med en v\u00e4lriktad spark. Hade blickar kunnat d\u00f6da, hade f\u00f6r l\u00e4nge sedan tysken legat d\u00f6d som en sten p\u00e5 d\u00e4cket. Jag var inne och h\u00e4mtade f\u00e4rg under backen n\u00e4r jag s\u00e5g en ryss kornma upp fr\u00e5n rummet och f\u00f6rsvinna in p\u00e5 toaletten vid skansing\u00e5ngen. Efter n\u00e5gra sekunder kom han ut och st\u00e4llde sig vid lastluckan f\u00f6r att pusta ut innan han kl\u00e4ttrade tillbaka till jobbet, men denna lilla ofrivilliga paus var tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att vaktposten skulle reagera. Han kom smygande bakom den intet ont anande ryssen, lyfte sitt gev\u00e4r och gav honom en kraftig st\u00f6t i ryggen med kolven s\u00e5 ryssen stod p\u00e5 huvudet ner i lastrummet. Det var ett fall p\u00e5 n\u00e4stan tio meter ner i den h\u00e5rda malmen. Det kunde bara resultera i att den stackaren skulle sl\u00e5 ihj\u00e4l sig.<\/h4>\n
Och mycket riktigt: Ryssen br\u00f6t nacken och f\u00f6rdes en stund senare iland p\u00e5 en b\u00e5r, buren av kamraterna. M\u00f6rdaren bara flinade tillsammans med vakten som patrullerade p\u00e5 kajen. H\u00e4ndelsen bekom dem inte det ringaste.<\/h4>\n
Jag ber\u00e4ttade f\u00f6r grabbarna i m\u00e4ssen vad jag sett och det f\u00e4lldes m\u00e5nga bittra ord \u00f6ver allt vad tyskar hette. Men vad kunde vi sj\u00e4lva g\u00f6ra \u00e5t saken mer \u00e4n att sk\u00e4ra t\u00e4nder och sv\u00e4ra i smyg? Att anm\u00e4la det skulle antagligen bara f\u00e5 en axelryckning till f\u00f6ljd. Det visste vi. Under n\u00e5gra \u00e5rs tid hade vi haft talrika tillf\u00e4llen att studera tyskarnas beteende och \u00e4ven h\u00f6rt talas om Gestapos metoder att kuva krigsf\u00e5ngar.<\/h4>\n
Men dagen efter blev jag vittne till en annan h\u00e4ndelse, som hade direkt ber\u00f6ring med det som intr\u00e4ffade dagen innan. Denna g\u00e5ng h\u00e4ngde jag framme p\u00e5 bogen och m\u00e5lade runt ankaret. Jag hade halat in st\u00e4llningen s\u00e5 l\u00e5ngt det gick och satt p\u00e5 det s\u00e4ttet v\u00e4l g\u00f6md. Jag tog mig ett bloss i smyg och tittade ner p\u00e5 kajen. D\u00e4r’ gick den sadistiske vaktposten och patrullerade. Han marscherade med taktfasta steg fram och tillbaka och de polerade l\u00e4derst\u00f6vlarna bl\u00e4nkte i den svaga h\u00f6stsolen. Han visslade glatt p\u00e5 ”Lili Marlene” och f\u00f6rf\u00f6ll mycket n\u00f6jd med b\u00e5de sig sj\u00e4lv och tillvaron. Jag svor tyst.<\/h4>\n
P\u00e5 middagsrasten s\u00e5g jag langarna g\u00e5 iland f\u00f6r att \u00e4ta middag i ett skjul p\u00e5 kajen.<\/h4>\n
Om man kan tala om middag f\u00f6rst\u00e5s. Jag hade vid ett tillf\u00e4lle pratat med en av dem och han sade att deras mat var mest k\u00e5lsoppa och grispotatis, s\u00e5dant som herrefolket sj\u00e4lv ratade.<\/h4>\n
Jag hade just krupit ner bakom mitt ankare n\u00e4r jag s\u00e5g f\u00e5ngarna komma i g\u00e5srad. Alla gick med tr\u00f6tta steg fram emot landg\u00e5ngen. Men den siste dr\u00f6jde sig kvar och tittade sig hastigt omkring. Ingen m\u00e4nniska mer \u00e4n vaktposten syntes till, och denne hade just v\u00e4nt och promenerade \u00e5t mitt h\u00e5ll. Ryssen handlade kvickt; han kilade vesslesnabbt bakom tysken och med en kraftig knuff i ryggen fick han honom att vackla \u00f6ver kajkanten r\u00e4tt ner i det forsande vattnet. Tysken gav upp ett kv\u00e4vt skrik, och sedan s\u00e5g jag hans hj\u00e4lm f\u00f6rsvinna i skummet. Han sj\u00f6nk som en sten och det var inget att undra \u00f6ver i den str\u00f6mmen och med den utrustning som han hade p\u00e5 sig.<\/h4>\n
Jag s\u00e5g ryssen titta sig omkring \u00e4n en g\u00e5ng och d\u00e5 fick han syn p\u00e5 mig, som av rent intresse r\u00e5kat sticka fram huvudet d\u00e4r jag satt bakom ankaret. Han stelnade till, v\u00e4nde kvickt p\u00e5 klacken och rusade ombord. Jag fortsatte mitt m\u00e5lande. Det var det andra mordet jag bevittnat p\u00e5 tv\u00e5 dagar, men denna g\u00e5ng k\u00e4nde jag inte riktigt detsamma som f\u00f6rsta g\u00e5ngen. En stund senare kl\u00e4ttrade jag upp p\u00e5 d\u00e4ck f\u00f6r att f\u00e5 en kopp kaffe. N\u00e4r jag kom ner f\u00f6r lejdaren till f\u00f6rd\u00e4ck kolliderade jag n\u00e4stan med ryssen som stirrade p\u00e5 mig med skr\u00e4ck i \u00f6gonen. Jag passerade honom och sade tyst p\u00e5 knagglig tyska: ”Var inte r\u00e4dd, tovarisjtj! Jag har inget sett eller h\u00f6rt!” Han gav mig en tacksam blick. Jag klappade honom p\u00e5 axeln och gick in i skansen.<\/h4>\n
P\u00e5 eftermiddagen blev det stor uppst\u00e5ndelse n\u00e4r man saknade den f\u00f6rsvunne tysken. Det kom en massa Gestapogubbar ramlande ombord och inledde f\u00f6rh\u00f6r med oss alla. En efter en blev vi inkallade i salongen d\u00e4r kaptenen tj\u00e4nstgjorde som tolk. N\u00e4r det blev min tur greps jag av stora sk\u00e4lvan f\u00f6r att jag skulle r\u00f6ja n\u00e5got. Men det gick bra bland alla bistra tyskar. De fr\u00e5gade om jag sett n\u00e5got men jag f\u00f6rklarade att jag suttit inkl\u00e4md bakom ankaret och inte’ sett annat \u00e4n en massa rostig pl\u00e5t. Jag t\u00e4nkte inte s\u00e4tta fast den stackars ryssen – jag tyckte tysken f\u00e5tt vad han f\u00f6rtj\u00e4nat. N\u00e4r jag kom ut p\u00e5 d\u00e4ck igen tr\u00e4ffade jag ryssen. I smyg tryckte han min hand och aldrig f\u00f6rr har jag k\u00e4nt en s\u00e5dan v\u00e4rme och v\u00e4nskap i ett handslag – f\u00f6r att inte tala om vad man kunde l\u00e4sa i hans \u00f6gon.<\/h4>\n
\n8. Peter Nordenfeldt. Med last av guano.<\/h4>\n
Den 29 nov. 1889 l\u00e4ttade Hawkesbury p\u00e5 nytt fr\u00e5n Helsingborg med en last av c:a 530 standard plank som skulle till Delagoa Bay i Sydafrika. Skutan var r\u00e4tt rank s\u00e5 vi riggade ner f\u00f6r- och kryssbramr\u00e5rna, som vi skulle f\u00e5 anv\u00e4ndning f\u00f6r f\u00f6rst d\u00e5 vi kom i b\u00e4ttre v\u00e4der.<\/h4>\n
Redan vid Skagen m\u00f6tte oss en h\u00e5rd v\u00e4stlig kuling och i dagningen s\u00e5g vi en norsk brigg med n\u00f6dsignalerna hissade. Vi h\u00f6ll ner emot den och tog ombord bes\u00e4ttningen, \u00e5tta man, sura och genomv\u00e5ta. Briggen, vars namn var Husar av Krager\u00f6, m\u00e5ste l\u00e4mnas \u00e5t sitt \u00f6de. De skeppsbrutna sattes ombord i en lotsb\u00e5t vid Jungfrulandet.<\/h4>\n
Efter 54 dygns resa ankrade vi i Delagoa Bay den 12 januari 1890. Vi hade legat till ankars endast n\u00e5gon timme n\u00e4r hamnkaptenen och tullens folk kom ombord. Jag hade inte mer \u00e4n hunnit ner i kajutan med dem f\u00f6r att g\u00e5 igenom papperna f\u00f6rr\u00e4n min f\u00f6rste styrman ropade i kajutkappen: ” Vi blir \u00f6verseglade, kapten!” B\u00e5de jag och hamnkaptenen var med ett spr\u00e5ng p\u00e5 d\u00e4ck. Vi s\u00e5g en stor engelsk j\u00e4rnbark, Sinbad, komma i rak vinkel ned mot oss f\u00f6r att minuten efter med ett brak k\u00f6ra sin bog genom v\u00e5r sida mellan stor- och fockmasterna. Reling och waterbord splittrades och riggen spr\u00e4ngdes. Allt blev ett enda virrvarr av t\u00e5gvirke och plankstumpar. H\u00e4r kunde inte bli tal om vems skuld var. Vi l\u00e5g till ankars och ombord fanns fullgoda vittnen, hamnkaptenen och tullarna. Skadan blev ocks\u00e5 utan vidare reparerad men tyv\u00e4rr inte fullst\u00e4ndigt. Stormasten, som ocks\u00e5 ramponerats i kollisionen, \u00e4gnades inte tillr\u00e4cklig uppm\u00e4rksamhet. Det v\u00e5llade oss en hel del besv\u00e4r under v\u00e5r resa \u00f6ver Stilla Havet.<\/h4>\n
Det blev f\u00f6rst\u00e5s mycket br\u00e5k och bekymmer innan vi lossat planklasten och vi f\u00e5tt in barlasten. Vi hade legat d\u00e4r i 95 dygn. Ett drygt uppeh\u00e5ll tyckte jag, men enligt best\u00e4mmelserna i certepartiet r\u00e4knade man med en lossningstid p\u00e5 103 dygn. Vi var f\u00e4rdiga att g\u00e5 till sj\u00f6ss den 20 april och hade order att g\u00e5 till V\u00e4stindien men det blev mer br\u00e5k. Vi kunde inte komma f\u00f6rbi en engelsk \u00e5ngare utan fick v\u00e4nta tills dess den blev klar. Strax innan vi skulle sl\u00e4ppa f\u00f6rt\u00f6jningarna fick jag ett kabeltelegram:<\/h4>\n