Kamratafton 29 oktober 2026
Onsdagen den 29 oktober fick marinkamraterna i Halmstad en intressant inblick i den händelse som den 17 augusti 1676 resulterade i att vi i Halland inte talar danska…
Anders Welin höll nämligen, med assistans av Ai, ett detaljerat och rikt illustrerat föredrag om Slaget vid Fyllebro.
Bakgrunden till slaget är följande:
Under åren 1675–1679 var Sverige involverat i krig på flera fronter; i Nordtyskland mot Brandenburg, i Skåne mot Danmark, i Bohuslän och Jämtland mot Norsk-danska styrkor och i södra Östersjön mot Danmark och Nederländerna. Efter sjöslaget vid Ölands södra udde den 1 juni 1676 mellan en dansk-nederländsk och en svensk flotta, där den svenska flottan besegrats och satts ur spel, hade Danmark tagit över herraväldet i Östersjön. Därigenom hade det blivit möjligt för Danmark att landstiga i Skåne, vilket skedde vid Råå söder om Helsingborg den 29 juni samma år. Danskarna mötte inget motstånd, utan istället retirerade den svenska armén i Skåne under ledning av Karl XI först mot Kristianstad och sedan vidare mot Småland och Växjö för att invänta förstärkningar.
Under tiden för den svenska reträtten ryckte norska trupper in i Bohuslän och i juli belägrades Göteborg. Sverige stod nu inför risken att förlora kontakten med Kattegatt…
I början av augusti marscherade en dansk trupp om 3 000 man under ledning av generalmajor Jacob Duncan mot Halmstad. Avsikten var att inta staden och sedan gå vidare för att hjälpa de norska trupperna vid Göteborg. Det uppstod nu en allvarlig situation för Sverige och Karl XI beslöt att bryta upp från Växjö för att undsätta Göteborg, men fick under marschen begäran om förstärkningar från kommendanten i Halmstad och vände därför trupperna dit. Den danska arme`kåren, som nu belägrade Halmstad, fick då order från kung Kristian V att dra sig tillbaka söderut, men svenskarna hade redan nått vägen mot Laholm som man spärrade och därmed förhindrades danskarnas reträtt. Duncan var instängd söder om Fylleån.
Slaget inleddes tidigt på morgonen och redan från början gjorde Duncan en felbedömning. Den svenska förtrupp på 300 ryttare under general von Asheberg som han såg trodde han vara hela den svenska hären. Detta misstag förstärktes av att de svenska trupperna inte visade några fanor eller sände några trumpetsignaler, allt doldes för att få Duncan att tro att han hade den större styrkan, 3000 mot 300… inget att bry sig om.
När anfallet kom blev överraskningen total, det var inte 300 ryttare som anföll, det var ca 6000 ryttare och infanterister. Och när Karl XI med sitt kavalleri lyckades vada över Fylleån och anfalla danskarna bakifrån var utgången av slaget given. Med svenskarna både framför sig och bakom sig gav Duncan upp.
Karl XI hade vunnit sin första seger, 20 år gammal, och både han och armèn fick det självförtroende som man saknat. Nu var man beredd att ta sig an den stora utmaningen, att besegra Danmarks armè under Christian V.
Vilket ägde rum den 4 december samma år vid Lund. Och hade Karl XI inte vunnit då hade vi talat danska i Halmstad…
